Hero Image
Upptäck rymden

Svensk rymdpolitik

Internationellt samarbete nyckel till framgång

Det svenska rymdprogrammet genomförs till största delen i internationellt samarbete, främst inom ramen för den europeiska rymdorganisationen, Esa. Cirka 70 % av Rymdstyrelsens budget läggs på projekt som utförs inom Esa.
Publicerad
2018-03-14
Faktagranskad av:
Thorwald Larsson, handläggare

Den europeiska rymdorganisationen Esa

Esa startades år 1975. Man slog då samman två tidigare samarbetsorgan: Esro (rymdforskning) och Eldo (raketutveckling). Sverige har varit medlemmar sedan första början. Esas syfte är att främja vetenskapligt och teknologiskt rymdsamarbete i Europa genom att utarbeta och genomföra en långsiktig europeisk rymdpolitik, ta fram europeiska program, samordna medlemsländernas rymdprogram och utarbeta en industripolicy. Enligt Esas konvention ska Esas program ha fredliga ändamål.

Esa har ca 2 000 anställda och lika många heltidsanställda konsulter.  Esa har 22 medlemsländer: Belgien, Danmark, Estland, Frankrike, Finland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Esa har även ett avtal med Kanada om nära samarbete.

Esas program utgörs dels av det obligatoriska grund- och vetenskapsprogrammet, där länderna bidrar med en andel baserad på landets BNP (Sveriges andel är 2,71 % under perioden 2018-2020) och dels av frivilliga program. Av medlemsländernas bidrag går cirka 75 % till de frivilliga programmen. Inkluderas de externa parternas finansiering utgör de frivilliga programmen över 80 % av Esas totala budget.

Frivilliga program finns inom följande områden: jordobservation, navigering, telekommunikation, mikrogravitation, utforskning, bärraketer, teknologi och Internationella rymdstationen (ISS). I frivilliga program får länderna själva bestämma hur mycket pengar de vill satsa och länderna baserar huvudsakligen deltagandet på förväntat industriellt utbyte. En viktig form av utbyte är den länderna får i form av industrikontrakt och möjligheter till efterföljande produktion. Esa tillämpar nämligen ett så kallat georetursystem, vilket innebär att de pengar medlemsländerna satsar i Esa går tillbaka till respektive land. Cirka 85 % av satsningarna kommer tillbaka till länderna. Resterande används till interna kostnader på Esa. En annan stor del av utbytet är den nytta ländernas forskare och andra användare kan få av satelliterna. Sveriges bidrag till Esa återgår till Sverige i form av industriuppdrag, långsiktig kunskapsuppbyggnad och tillgång till internationella data och forskningsresultat.

Esa har sitt säte i Paris och större tekniska anläggningar i Noordwijk (Nederländerna), Darmstadt (Tyskland) och Frascati (Italien). Uppsändningsplatsen för Europas raketer ligger i Kourou (Franska Guyana, Sydamerika) och drivs gemensamt av Esa och Frankrike. Hemmabasen för den europeiska astronautkåren ligger i Köln. Esa har även några mindre anläggningar, en av dessa är Salmijärvi utanför Kiruna som används för att kommunicera med och ta ner data från Esas jordobservationssatelliter. 

Du kan läsa mer om Esa på deras webbplats.

Europeiska unionen

EU har under de senaste åren visat ett allt större intresse för rymdteknikens olika användningsområden och när Lissabon-fördraget trädde i kraft den 1 december 2009 fick EU mandat att utveckla en europeisk rymdpolitik. Så här står det i artikel 189 i Lissabonfördraget:

  1. Unionen ska utarbeta en europeisk rymdpolitik för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik. I detta syfte får unionen främja gemensamma initiativ, stödja forskning och teknisk utveckling samt samordna de nödvändiga insatserna för att utforska och utnyttja rymden.
  2. För att bidra till att förverkliga de mål som avses i punkt 1 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva de åtgärder som behövs och som kan få formen av ett europeiskt rymdprogram; dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar.
  3. Unionen ska upprätta alla lämpliga kontakter med Europeiska rymdorganisationen.
  4. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av övriga bestämmelser i denna avdelning.

EU samarbetar redan idag nära Esa. Detta regleras sedan 2004 i ett ramavtal. I de gemensamma projekten fördelas rollerna så att EU fokuserar på användningen av tekniken för olika samhällstillämpningar och Esa ansvarar för utvecklingen av rymdsystemen. Esa och EU samarbetar främst i två stora gemensamma projekt: jordobservation inom Copernicus-programmet och satellitnavigering inom EGNOS och Galileo.

EU är också intresserade av området som kallas rymdlägesbild (Space Situational Awareness, SSA). Det handlar bland annat om att se till så att satelliter inte krockar med varandra och så att solstormar inte orsakar problem i rymden eller på jorden. EU har ett stödramverk för att övervaka situationen i rymden när det gäller risken för kollisioner mellan satelliter eller med rymdsskrot (Space Surveillance and Tracking). Utforskning av rymden är ett annat område EU är intresserat av.

Inom rymdtemat i EU:s ramprogram för forskning och utveckling är rymd ett särskilt tema. Fjärranalystillämpningar och rymdens utforskning har hittills varit prioriterade delar.

Budgeten för rymdtemat ökar hela tiden. Merparten används som ett bidrag till Esa för att genomföra upp­handlingar av satelliter och markstationer samt inköp av de satellitdata som behövs för att utveckla fjärranalysbaserade produkter och tjänster.

Läs mer om Sverige i rymden