Den europeiska rymdorganisationen Esa
Esa startades år 1975. Man slog då samman två tidigare samarbetsorgan: Esro (rymdforskning) och Eldo (raketutveckling). Sverige har varit medlemmar sedan första början. Esas syfte är att främja vetenskapligt och teknologiskt rymdsamarbete i Europa genom att utarbeta och genomföra en långsiktig europeisk rymdpolitik, ta fram europeiska program, samordna medlemsländernas rymdprogram och utarbeta en industripolicy. Enligt Esas konvention ska Esas program ha fredliga ändamål.
Esa har ca 2 000 anställda och lika många heltidsanställda konsulter. Esa har 22 medlemsländer: Belgien, Danmark, Estland, Frankrike, Finland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Esa har även ett avtal med Kanada om nära samarbete.
Esas program utgörs dels av det obligatoriska grund- och vetenskapsprogrammet, där länderna bidrar med en andel baserad på landets BNP (Sveriges andel är 2,71 % under perioden 2018-2020) och dels av frivilliga program. Av medlemsländernas bidrag går cirka 75 % till de frivilliga programmen. Inkluderas de externa parternas finansiering utgör de frivilliga programmen över 80 % av Esas totala budget.
Frivilliga program finns inom följande områden: jordobservation, navigering, telekommunikation, mikrogravitation, utforskning, bärraketer, teknologi och Internationella rymdstationen (ISS). I frivilliga program får länderna själva bestämma hur mycket pengar de vill satsa och länderna baserar huvudsakligen deltagandet på förväntat industriellt utbyte. En viktig form av utbyte är den länderna får i form av industrikontrakt och möjligheter till efterföljande produktion. Esa tillämpar nämligen ett så kallat georetursystem, vilket innebär att de pengar medlemsländerna satsar i Esa går tillbaka till respektive land. Cirka 85 % av satsningarna kommer tillbaka till länderna. Resterande används till interna kostnader på Esa. En annan stor del av utbytet är den nytta ländernas forskare och andra användare kan få av satelliterna. Sveriges bidrag till Esa återgår till Sverige i form av industriuppdrag, långsiktig kunskapsuppbyggnad och tillgång till internationella data och forskningsresultat.
Esa har sitt säte i Paris och större tekniska anläggningar i Noordwijk (Nederländerna), Darmstadt (Tyskland) och Frascati (Italien). Uppsändningsplatsen för Europas raketer ligger i Kourou (Franska Guyana, Sydamerika) och drivs gemensamt av Esa och Frankrike. Hemmabasen för den europeiska astronautkåren ligger i Köln. Esa har även några mindre anläggningar, en av dessa är Salmijärvi utanför Kiruna som används för att kommunicera med och ta ner data från Esas jordobservationssatelliter.