Rymdskrot

Muttrar, raketer och döda satelliter

Rymdskrot är de föremål som människan skickat upp i rymden, men som av någon anledning inte används längre. Det kan vara gamla satelliter eller delar av söndriga rymdraketer. Rymdskrot far runt jorden i flera kilometer i sekunden och kan när som helst träffa viktiga satelliter eller rymdfarkoster med människor i.

Publicerad

2018-03-28

Dela artikel:

Hur håller vi koll på rymdskrot?

Med hjälp av radar och teleskop kan vi hålla koll på hur rymdskrotet rör sig runt jorden. Man kan se och följa objekt som är så små som fem centimeter i diameter. I juli 2016 hade man koll på cirka 18 000 rymdskrotdelar runt jorden. Man tror att det finns cirka 170 miljoner delar rymdskrot som man inte har koll på. Dessa delar är ofta mindre än fem centimeter.

Vad händer om en satellit eller rymdstation träffas av rymdskrot?

Då smäller det rejält. I värsta fall blir rymdfarkosten som träffas helt obrukbar. Som tur är har det ännu inte skett någon stor olycka där människor varit inblandade. Men rymdskrot är en fara för de astronauter som befinner sig i rymden. Den amerikanska rymdfarkosten Challengers framruta träffades av ett litet objekt vilket gjorde att rutan fick en stor spricka. Satelliter och rymdstationer som har stora solpaneler är extra utsatta för risken att träffas av rymdskrot. Panelerna är dels mycket stora och är dessutom ganska ömtåliga.

Video från den europeiska rymdorganisationen Esa om rymdskrot.

Kan rymdskrot landa på jorden?

Efter tillräckligt lång tid faller allt i omloppsbana ner på jorden igen på grund av jordens gravitation. Men det kan ta riktigt lång tid. Små objekt brinner oftast upp i atmosfären och når aldrig marken. Men Nasa tror att ungefär ett större objekt faller ner på jorden från rymden varje dag. Det finns dock inga rapporter om att någon människa ska ha skadats av detta.

Hur kan vi förhindra att det skapas mer rymdskrot?

Många länder ställer sig idag bakom bestämmelser som säger att alla satelliter som skickas upp i omloppsbana bör uppfylla ett krav: de ska lämna de åtråvärda platserna i jordens omloppsbana inom 25 år efter att de har slutat användas. Ett sätt att åstadkomma det är att satelliterna skickas ut till något som kallas en ”kyrkogårdsbana”. En kyrkogårdsbana (graveyard orbit) befinner sig högt ovanför jorden på en höjd där det inte finns så många andra satelliter. Där far de oanvända satelliterna runt ostört.

Varför skickar man inte ut de oanvända satelliterna långt ut i yttre rymden? För att kunna lämna jordens omloppsbana krävs det jättemycket energi – och det finns oftast inte tillräckligt mycket bränsle kvar till det när satelliten ska sluta användas.

Rymdorganisationen Esa uppmanar nu världens alla länder att jobba aktivt mot rymdskrot för att vi ska kunna använda rymden som infrastruktur lång tid framöver.