Bävern, det stortandade lilla charmtrollet som lever i våra sjöar och vattendrag, var helt utrotad i Sverige vid 1800-talets slut. Sekler av jakt hade till sist tagit kål på de sista individerna och den biologiska mångfalden fick sig en törn.
I syfte att återinföra bävern till den svenska faunan importerades mellan åren 1922 och 1940 sammanlagt 80 bävrar från Norge. Dessa sattes ut från Lappland i norr till Småland i söder. Initiativet är ett av Sveriges mest lyckade naturvårdsinsatser och idag finns åter drygt 130 000 bävrar som glatt gnager på.
Viktig art för ekosystemet
Bävern är inte bara spännande att se ute i naturen med sina nästan 20 kilo och den långa platta svansen. Det är även en viktig art för resten av ekosystemet. När bävern fäller sina träd och bygger sina dammar skapas miljöer som är viktiga för många andra arter. Fördämningarna ökar även landskapets motståndskraft mot klimatförändringar. De våtmarker som bävrarna skapar kan bland annat bromsa upp skogsbränder och motverka effekterna av torka.
I USA har det också skett en omfattande återinplantering de senaste decennierna, likt den i Sverige, av bävrar till det torra landskapen i väster. Ett sätt att aktivt förbättra det befintliga ekosystemet och nu har dessa insatser fått understöd av rymden.
Satellitdata för att hitta rätt
Boise State University tillsammans med Utah State University fick ett bidrag från NASA för att utveckla en serie övervakningsverktyg som ska hjälpa till att planera restaureringsprojekt och spåra förändringar i flodsystem i Utah. Båda skolorna använder data från NASA-byggda satelliter för att stödja återkomsten av bäverpopulationer för restaurering av vattendrag. Observationer gjorda med satelliter från låg omloppsbana spelar en viktig roll i allt detta arbete, från att välja platser med störst sannolikhet för framgångsrik restaurering till att övervaka de efterföljande effekterna när bävern väl etablerat sig.
Bäverdammar bromsar vattenflödet i de vattendrag de byggs och håller kvar vatten under säsongens snösmältning och stormar. Detta gör att vattnet kan spridas och sjunka ner i marken, vilket skapar våtmarker för växter och djur som varar till och med under de torra sommarmånaderna.
En faktor som kan leda till motstånd mot att använda bävrar vid restaurering av vattendrag är oro för de skador de kan orsaka. Det finns dock lösningar på detta med. Om en bäverdamm till exempel ligger nära mänsklig infrastruktur kan en dammutjämnare ställa in den maximala vattennivån. Då får bävrarna det vatten de behöver för att skydda sig och för att ta sig in i sin undervattenshydda, medan överflödigt vatten rinner ut nedströms. Man lurar i princip bävrarna genom att använda ett rör för att skapa en dold läcka i dammen. På så sätt kan bävrarna hjälpa miljön utan att skada hem eller företag.
Det är data från NASA:s Landsat satelliter som hjälper forskningsgruppen att analysera förhållandena i vattendragen och rangordna områden som sannolikt kommer att dra störst nytta av bäverassisterad restaurering samtidigt som det uppstår minst konflikter. Verktyget tar hänsyn till faktorer som växtlighet för föda, tillgängliga träd för dammbyggen, vattenflöde och befintlig mänsklig infrastruktur. När en plats väl valts sätts bävrar ut i området för att göra det som bävrar gör bäst.
En sann vinn-vinn-situation mellan bäver, människa och klimat.
