Bloggen - Kosmologi

Tre perspektiv på kosmos – fysik, filosofi och religion

Kosmos väcker många stora frågor. I universum närmar vi oss många saker som vi inte riktigt förstår, och vad svaret blir beror mycket på vem man frågar. Vi tittar närmare på tre synsätt på kosmologi.
Paneldeltagarna sitter på stolar runt ett bord framför altaret i uppsala domkyrka. Från vänster samtalsledaren och prästen Kerstin Dillmar, fil dr i religionsfilosofi Oliver Li, lektor i filosofi Sebastian Lutz och docent i astronomi Martin Sahlén.
Rymdstyrelsen
Från vänster: Kerstin Dillmar, Oliver Li, Sebastian Lutz, Martin Sahlén.
Ämnen:
´
Publicerad
2023-10-04
Dela artikel:

Kosmologin har som mål att förstå universums ursprung, utveckling, framtid, och dess struktur i sin helhet. Sådana frågor har genom historien diskuterats av såväl filosofer som teologer och fysiker.

I går bjöd Rymdstyrelsen, tillsammans med Uppsala universitet, Uppsala domkyrka och Katedralakademin på tre synsätt på kosmologi. Ett panelsamtal med utgångspunkt i den empiriska informationen inom samtida kosmologisk forskning, med perspektiv från den moderna fysiken, filosofin och religionsfilosofin.

Deltagarna var Martin Sahlén, docent i astronomi, Sebastian Lutz, lektor i filosofi, och Oliver Li, fil dr i religionsfilosofi. Samtalet leddes av prästen Kerstin Dillmar.

Samtalet bjöd på många möjliga svar på universums stora frågor. Här bjuder vi på ett smakprov på några olika perspektiv.

Vad är ursprunget till universum? Vad är vårt ursprung?

Fysik:
Vissa skulle argumentera för att vi alla har samma ursprung, och inom astronomin brukar detta ofta leda oss tillbaka runt 13 miljarder år, till Big bang. Då bildades bland annat helium, väte och litium. Men annat som vi människor består av, som exempelvis syre och kol, bildades i kärnfysiska processer i stjärnor många år senare. Så frågan blir, är det sistnämnda vårt ursprung eller inte?

Religion:
Vid Big bang uppstod helium, väte och litium. Det är kanske inte vårt ursprung, men likväl skulle man kunna spåra vår historia till när kol- och syreatomerna bildades, och därifrån till Big bang. De är beståndsdelar, som en gång uppstått, och som har lett till att vi är där vi är. Det är en fin tanke, att vi alla är åtskilda men att det ändå finns en gemensam länk och ett gemensamt ursprung som går att följa genom universums historia.

Filosofi:
Det kan verka som att vi alla är ett, eftersom vi har samma ursprung. Men samtidigt är vi inte det. Även om vi alla delar en bakgrund, hur förknippade är vi egentligen? Det kan vara så att utvecklingen har varit förutbestämd, determinerad, men den kan lika gärna ha varit slumpartad. Och om det finns någon direkt koppling att följa tillbaka går kanske inte att säga med säkerhet.

Är universum evigt eller finns det en början?

Religion:
När man nu kan titta längre tillbaka i universums historia är det en fråga som ofta dyker upp inom olika religioner; är universum skapat från ingenting?

Där är inte alla överens om hur man ska tänka. Är det någonting ur ingenting eller fanns det någonting innan? Var detta någonting naturlagar eller bud? Har gud skapat naturlagarna, eller är gud verksam inom naturlagarna?

När man tittar på första Moseboken säger den inte att världen skapas från ingenting. Den säger att världen skapats ur kaos eller oordning.

Fysik:
Ofta pratar man om Big bang som universums ursprung. På ett sätt kan man säga att så är fallet, det är vår standardmodell för att beskriva universums utveckling. Men det som inte alltid kommer fram så tydligt är att Big bang, i vetenskaplig mening, inte är begynnelsen. För enligt samma standardmodell finns det någonting innan Big bang.

Vad som hände då vet vi inte exakt. Vi har olika idéer, och en sådan idé kallas för inflationsepoken. Det var en kort period innan Big bang då universum expanderade ofantligt, för att sedan dra ihop sig till det täta och heta tillstånd som vi kallar för Big bang. När vi sedan pratar om vad som hände innan inflationsepoken tar det lite stopp, och det finns olika möjligheter.

En sådan möjlighet är att universum uppstod ur ingenting, ur en singularitet. Men det är också fullt möjligt, givet vad vi vet, att universums existens kan vara evig. Men vi vet att det finns en tid innan den tidpunkt vi kallar Big bang.

Filosofi:
Det är alltid intressant när vi får nya sätt att tänka om saker och ting, och hur vi ser på sanning. Så även universum. I vissa fall finns det lagar som pekar på att det inte finns något annat sätt att uppfatta världen, exempelvis att universum skulle vara evigt. Men det kan samtidigt dyka upp bevis som pekar på att så inte är fallet, att universum som vi känner det idag måste ha haft en början.

En intressant fråga att ställa sig i det läget är, vad kan man faktiskt veta?

Är universum oändligt eller finns det ett slut?

Fysik:
De kosmologiska standardmodellerna pekar på att universum kommer att fortsätta expandera, och det finns inget uppenbart slut på det. Med det kommer även avståndet mellan galaxerna att öka.

Utsikten på tiotals miljarder års sikt är att galaxerna kommer att ligga isolerade. I galaxerna kommer alla stjärnor så småningom att bilda supernovor eller på andra sätt nå slutet av sitt liv, de blir till svarta hål och andra objekt som under lång tid bryts ner och sönderfaller.

Efter ett enormt tidsspann visar vår fysik på att allt detta kommer att falla sönder till ljus och strålning. Det kallas för värmedöden, eller big chill, och det är vad våra standardmodeller pekar på.

Men det finns såklart luckor i vår kunskap. Vi har förståelse för universums historia och använder den kunskapen för att blicka framåt. Men eftersom kunskapen inte är perfekt finns det osäkerheter i våra modeller. Big chill är en möjlighet, men de alternativ som vi känner till är inte så mycket mer upplyftande.

Det vi dock ska komma ihåg är att vi pratar om tidsrymder så enorma att de inte går att beskriva. Det är någonting ändligt, men det är ändå svårt att greppa. Men en sak som vi ser när vi tittar ut i universum är hur värdefullt livet är, och hur värdefullt det vi har på jorden är. Det är någonting vi behöver vårda, den slutsatsen kan vi dra.

Filosofi:
När man tittar på rymden finns alltid risk att man känner sig väldigt liten. Men det är även möjligt att det ger en känsla av värde och perspektiv.

Vi kommer att försvinna, men vi har en viss tid på oss att göra bra saker; och det är tillräckligt. Är det ett problem att världen försvinner någon gång i en avlägsen framtid? Om människan inte finns kvar är det inget problem för människor. Det faktum att livet slutar orsakar inga problem för oss här och nu, det bestämmer inte värdet av våra liv.

Religion:
Det finns en frestelse i att stirra sig blind på vad som händer långt fram i tiden, på saker som vi egentligen inte kan begripa och som är irrelevanta för vår tillvaro just nu. I stället för att vara här i nuet tittar vi ofta på en framtid som är oviss eller ett förflutet som vi inte kan påverka. Det kan vara intressant att diskutera, men för vårt vardagsliv är det kanske inte jätterelevant.

Detta är endast en liten del av de många spännande frågor och ämnen som diskuterades under gårdagens samtal. Är du nyfiken på att veta mer?

Grunden till diskussionen var distanskursen Tre synsätt på kosmologi – fysik, filosofi och religion som ges på Uppsala universitet.