Efter en längre resa är marsrovern Curiosity äntligen framme vid en särskilt sulfatrik region vid berget Mount Sharp. Regionen har varit av intresse för forskare sedan NASA:s rymdsonder identifierade mineraler i där några år innan Curiosity landade på planeten 2012.
Mars tros ha varit en blöt planet med rätt förhållanden för liv, som för miljarder år sedan torkat ut till följd av förändringar i klimatet. Forskarnas hypotes är att mineralerna vid Mount Sharp lämnats kvar efter att vattensamlingar torkat upp. Förhoppningen är att mineralerna ska ge ledtrådar till varför klimatet på Mars förändrades, och hur det gick till.
En farlig resa
I augusti påbörjade Curiosity sin resa till den sulfatrika regionen, som tog den genom den trånga och svårframkomliga Paraitepuy passagen.
Paraitepuy passagen slingrar sig mellan höga kullar, och hård vind har täckt området i ett tjockt lager sand. Både kullarna och sanden utgjorde problem för rovern, och det tog Curiosity mer än en månad att säkert navigera sig genom passagen.
Hjulen riskerade att tappa fästet på den mjuka terrängen, vilket skulle leda att rovern fastnade. De kullarna som omger Paraitepuy blockerade dessutom signalen mellan Curiosity och de rymdsondrar som kretsar runt Mars, som i sin tur håller kontakt med teamet på jorden. Det innebar att rovern behövde färdas med stor precision för att undvika signalförlust och för att ta sig igenom passagen.
Upptäckterna
Väl framme belönades den mödosamma resan med flera intressanta upptäckter. Curiosity hittade flera olika stenarter, och flera saltmineraler som tyder på att det tidigare förekommit vatten i området. Rovern upptäckte även små mineralklumpar vars textur bäst beskrivs som ”popcornliknande”.
På platsen genomförde Curiosity sitt 36:e borrningsprov. Den sten som användes för provet döptes till Canaima, och valdes ut med stor omsorg. Utöver vetenskapliga överväganden behövde teamet bakom Curiosity försäkra sig om att stenen inte var för hård.
Curiosity använder en slags slagborr som sitter i änden på en två meter lång arm. Över tid har armens bromsar slitits, och teamet har dragit slutsatsen att vissa hårdare stenar kan kräva för mycket kraft för att borrningen ska vara säker.
För att kontrollera att Canaima inte var för hård testade teamet först att lätt trycka på topplagret på stenen med borren. Trots bristen på skrapmärken efter första testet, vilket indikerade att stenen kunde vara för hård, valde man att gå vidare med borrningen. Man lugnades av en ny borralgoritm som minskade eventuella risker.
Den farliga resan och de spännande upptäckterna summeras bäst av Elena Amador-French, samordningsansvarig för Curiosityprojektet. ”Ju fler intressanta vetenskapliga upptäcker vi får, ju fler hinder verkar Mars slänga mot oss”.
Men Curiosity och dess team är nu redo för nya utmaningar, och det över tio år långa marsäventyret fortsätter.
