Bloggen - Jordobservation

Koldioxid i atmosfären studeras med satellit

Koldioxid i atmosfären studeras med satellit
OCO-2 är Nasas första satellit dedikerad till att studera koldioxid i atmosfären. Bildkälla: Nasa.
´
Publicerad
2018-06-07
Dela artikel:

Hur kommer jorden påverkas av de ökande koldioxidnivåerna i atmosfären? Det är en stor och viktig fråga som vetenskapen brottas med inför framtiden. Den till synes enkla frågan är särskilt svår eftersom kol - en viktig byggsten för liv på jorden - inte stannar på ett och samma ställe eller bara förekommer i en form. Kol i sina många former, både från naturliga och mänskligt orsakade källor, rör sig i atmosfären, i hav och på land då vår levande planet andas. Att spåra och kartlägga kolet och förstå de invecklade processer som orsakar att kolet förflyttas över planeten är en svår utmaning.

En av dem som satsar stort för att besvara frågan är Nasa, i samarbete med flera internationella partners. De utvecklar och skickar upp ett flertal rymdbaserade och luftburna sensorer för att observera och kvantifiera kol i både atmosfären och jordens totala land- och havsyta.

Flera av Nasas rymdfarkoster samlar för närvarande in globala observationer som används för att spåra olika former av kol. Denna information används sedan av forskare inom det breda vetenskapsområde som omfattar växthusgaser som koldioxid och metan.

Nasas senaste koldioxidspanare heter Orbiting Carbon Observatory-2, OCO-2, och skickades upp 2014. Den gör exakta och globala mätningar av koldioxidnivåer i atmosfären och ger viktig information om de naturliga processer som styr kolväxling mellan land och luft och mellan atmosfären och havet. Data från OCO-2 har gjort det möjligt för forskare att i detalj studera hur förändringar i regnfallet förändrar mängden kol som lagras eller släpps ut från vegetation och hur förändringar i havstemperaturen påverkar havsvattnets förmåga att absorbera koldioxid.

Redan i början av 2019 planeras uppföljaren OCO-3, att skickas upp. Den ska utföra liknande arbete som den nuvarande OCO-2, men med ytterligare element som gör det möjligt att installera den på den internationella rymdstationen ISS.