När vi ser en komet på natthimlen är det ett stort moln av gas och stoft vi tittar på, hundratusentals kilometer i storlek. Hela det molnet pyser ut från en kilometerstor kometkärna, en klump av olika sorters iser, mineraler och organiskt material, när den kommer tillräckligt nära solen för att värmas upp så att iserna kan förångas. Gaserna som far iväg tar med sig stoftkorn som sedan reflekterar soljuset. Solens UV-ljus joniseraren del av gasen från kometen, alltså sliter ut elektroner ur några av gasens molekyler så att ett plasma av fria elektroner och joner (oftas mest vattenjoner) bildas.

Kometplasmat möter den snabbt strömmande solvinden och komplicerade fenomen uppstår. Rymdsonden Rosetta följde kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko på nära håll under två år, 2014-2016, och upptäckte bland annat vågor på mycket låg frekvens, som gjorde att kometen "sjöng" med en extrem baston. Ett annat var att elektronerna vid 67P hade högre energi än man tänkt sig typiskt för kometer. I det här projektet vill vi genom analys och modellering av data från Rosetta förstå elektronernas vilda dans och hur den inverkar på kometens omgivning i övrigt.