Låter det som en scifi-film att söva ner astronauter som ska färdas långt ut i rymden? Faktum är att det pågår forskning på ESA som försöker ta reda på om det skulle vara möjligt i verkligheten. Att låta astronauter som färdas på långa rymdresor befinna sig i dvala skulle både spara pengar och utrymme på rymdfarkosten, och inte minst bespara astronauterna själva från den psykiska påfrestning en lång resa ut i rymden kan innebära.
På den europeiska rymdorganisationen ESA pågår forskning som helt kan förändra spelreglerna för bemannade rymdresor. Men att försätta en levande organism i dvala är inte helt enkelt. Dvalan innebär ett inducerat tillstånd där metabolismen minskar och är vanligt hos djur som går i ide under vintern.
Nu undersöker ESA om det skulle vara möjligt för astronauter som färdas långväga att försättas i dvala, vilket avsevärt skulle kunna minska storleken på rymdfarkosterna och innebära stora besparingar. I dvala skulle astronauternas ämnesomsättning kunna minska till en fjärdedel av det normala tillståndet, till exempel under en resa till Mars. Det skulle också göra mer långvariga rymdresor möjliga.
Forskarna på ESA menar dessutom att ett tillstånd i dvala skulle kunna öka välbefinnandet hos astronauterna.
– Där det finns liv finns det stress. Strategin att sätta astronauterna i dvala skulle kunna minimera tristess, ensamhet och aggressionsnivåer kopplade till känslan av instängdhet som det innebär att leva i en rymdfarkost, säger Jennifer Ngo-Anh, forsknings- och nyttolastkoordinator för området Human and Robotic Exploration på ESA, i en kommentar.
Idén att försätta människor i ett vilande tillstånd har tillämpats inom sjukvården sedan 1980-talet. På sjukhus kan läkare framkalla hypotermi, ett tillstånd av dvala, för att minska en patients ämnesomsättning under långa och komplicerade operationer. De studier som genomförs av ESA skulle därmed kunna ha betydelse inte bara för astronauter på långa rymdfärder utan även för nya potentiella tillämpningar i patientvården här på jorden.
I undersökningarna som gjorts av ESA har man tittat på björnar som går i ide på vintern. De kan övervintra i perioder när det är kallt, utan mat och vatten genom att deras hjärtfrekvens, andning och andra vitala funktioner sänks till en bråkdel av det normala. Björnar verkar vara den bästa förebilden för mänsklig dvala i rymden. De har liknande kroppsmassa som oss människor och sänker sin kroppstemperatur endast med några få grader – till en gräns som anses säker för människor. Liksom björnar bör astronauter skaffa sig extra kroppsfett innan de faller in i dvala. Men för människor som tillbringar flera månader liggandes i en säng, finns en risk för muskelförtvining och hjärtsvikt.
– Forskning visar att björnar lämnar sitt ide vid god hälsa på våren med endast en marginell förlust av muskelmassan. Det tar ungefär 20 dagar för dem att återgå till sitt normala hälsotillstånd, säger Alexander Choukér, professor i medicin vid Ludwig Maximilians University i München, i en kommentar till ESA.
I ett tillstånd av dvala på längre rymdfärder skulle astronauterna röra sig väldigt lite, utan att hållas fast, och bära speciella kläder som undviker överhettning. Med hjälp av bärbara sensorer kan deras värden mätas kontinuerligt för att säkerställa att kroppstemperatur och hjärtfrekvens håller rätt nivåer. Varje kapsel som astronauterna befinner i skulle också vara omgiven av en vattenbehållare som fungerar som skydd mot strålning.
– Hibernation skulle innebära ett större skydd för astronauterna mot de skadliga effekterna av strålning som uppstår under långa rymdresor, säger Alexander Choukér.
