NASA:s Keplerteleskop som sändes upp 2009 har visat på upptäckten av stora, gasformade exoplaneter som kretsar extremt nära sin stjärna. Den här typen av exoplaneter är ofta större, eller lika stora, som Jupiter i vårt eget solsystem. Eftersom de kretsar så pass nära sin stjärna kan de nå extremt höga temperaturer, på över 4 000 grader Celsius. Forskarna kallar dem för ”heta” eller till och med ”ultraheta” exoplaneter. Det som utmärker dem är att de är betydligt större än de flesta andra exoplaneter vi känner till, som vanligtvis brukar ligga i storlek mellan Neptunus och jorden.
Vi vet ännu inte mycket om deras sammansättning, men nu har brittiska forskare vid University College London försökt ta reda på hur de heta gasplaneterna kan bildas och existera så tätt inpå sin stjärna. Vad som förbryllat forskarna är vilken typ av fysikaliska processer som sker när en planet ligger så tätt intill sin stjärna. Svaren på den frågan kan antagligen ha stor betydelse för vår förståelse för exoplaneter.
Exoplaneten Kelt-9 b studeras
I en studie som nyligen publicerats i The Astrophysical Journal Letters, har en liten pusselbit lagts till i frågan om planetbildningens utveckling. I studien har man tittat närmare på den hittills varmaste kända exoplaneten, som fått namnet Kelt-9 b, och som upptäcktes år 2016. Kelt-9 b kretsar kring en stjärna som är dubbelt så varm som vår egen sol, på ett avstånd som är tio gånger närmre än avståndet som Merkurius kretsar på i förhållande till vår egen sol. Kelt-9 b är en stor exoplanet med en radie som är 1,8 gånger Jupiters. Planeten är dessutom varmare än 80 procent av alla stjärnor i universum.
I studien av Kelt-9 b har forskarna tittat på data från Hubbleteleskopet som sedan analyserats i en programvara för att ta reda på närvaron av molekyler i planeten. I analysen har man gjort upptäckten att planeten innehåller gott om metaller, vilket är intressant eftersom man tidigare trott att den typen av molekyler inte skulle kunna existera vid sådana extrema temperaturer utan att lösas upp i mindre föreningar.
En lutande bana
Kelt-9 b är också intressant på grund av sin lutande bana på cirka 80 grader. Lutningen antyder att planeten haft ett förflutet där flera möjliga kollisioner har skett. Forskarna tror att planeten kan ha bildats längre ifrån sin moderstjärna, men att den sedan, på grund av flera kollisioner, ska ha flyttats närmre in mot stjärnan. Det är åtminstone en teori, men än så länge vet vi inte exakt hur det här kunnat gå till. För att ta reda på det behöver forskarna undersöka fler liknande planeter och sedan utvärdera sannolikheten i olika scenarier.
Hubbleteleskopet, som gjort observationer av den här typen av ultraheta exoplaneter, var från början inte utformat för att studera exoplaneters atmosfärer. Därför är hoppet på att fler upptäckter ska kunna göras med nästa generation av rymdteleskop stort – som James Webb-teleskopet och Ariel – som kommer ha en bättre kapacitet och fler instrument som är skräddarsydda för noggrann observation av exoplaneters atmosfärer.
Förhoppningen är att den nya generationens rymdteleskop ska kunna ge fler svar i vårt sökande kring hur extremt varma exoplaneter har bildats.
