Den 11 juni 2008 tändes motorerna på den Delta II-raket som lyfte satelliten GLAST upp i rymden. Idag, tio år senare, har satelliten inte bara bytt namn till Fermi utan också revolutionerat vår syn på universum.
De två instrumenten ombord på satelliten mäter röntgen- och gammastrålning, som har upp till flera miljoner gånger mer energi än synligt ljus. Denna strålning är kopplad till några av de mest spektakulära fenomen i rymden.
Genom att analysera strålningen som Fermi mäter får vi bättre förståelse för hur svarta hål, spektakulära stjärnexplosioner och mörk materia fungerar, men kan också testa några av fysikens mest fundamentala teorier.
Projektet leds av NASA och bakom står ett stort internationellt forskarlag där bland andra KTH och Stockholms universitet ingår.
Under sina tio år i rymden har Fermi-satelliten detekterat gammastrålning från ett par tusen galaxer, de flesta på mycket stora avstånd i universum. Observationerna tyder på att strålningen uppstår då laddade partiklar accelereras till höga hastigheter i magnetfält kring roterande, svarta hål vars massa kan vara så stor som en miljard gånger solens.
Fermi har också bidragit mycket till kunskapen om gammablixtar - kraftfulla kosmiska explosioner som tros uppstå då snabbt roterande, tunga stjärnor kollapsar till svarta hål, eller när två neutronstjärnor smälter samman. Fermi har observerat över 2 300 gammablixtar, vilket är fler än någon annan satellit.
