Varje år får ett antal studenter runt om i Europa chansen att skicka upp sitt experiment med en sondraket eller ballong. Programmet heter REXUS/BEXUS och är ett samarbete mellan ESA (European Space Agency ), DLR (Deutschen Zentrums für Luft- und Raumfahrt), Rymdstyrelsen, ESRANGE och MORABA (Mobile Rocket Base).
Jag heter Anders Svedevall och är projektledare för projektet SOLAR som ska skickas upp med en sondraket på REXUS-programmet i maj. Tanken är att vi genom ett antal inlägg här på rymdkanalen ska ge en bild av vårt arbete och vad som krävs för att kunna skicka ett experiment till rymden.
Vi är 14 medlemmar i projektet där alla går eller har gått rymdingenjörsprogrammet på Luleå tekniska universitet. Basen för projektet är i Kiruna men vi har även projektmedlemmar i Luleå och Stockholm. Vi startade SOLAR i oktober 2011 och var då minst sagt gröna på den här sortens projekt. Numera finns det däremot en stor kunskap och kreativitet om hur olika utmaningar med raketexperiment ska tacklas såsom vibrationer och vakuum.
Namnet på projektet är kanske inte helt självförklarande men kort sammanfattat kan man säga att vi ska undersöka hur reducerad gravitation påverkar lödningar. Forskning på detta har redan gjorts där man har kommit fram till att kvalitén på lödningarna försämras avsevärt under sådana förhållanden då luftbubblor skapas av flussmedlet i lödtennet och sedan fastnar i lödningen vilket försämrar både konduktiviteten och hållfastigheten. Dessa luftbubblor får man även här på Jorden men på grund av gravitationen trycks en stor del av luftbubblorna ut ur lodet.
Det vi hoppas påvisa i SOLAR är att kvalitén kan förbättras genom att göra lödningarna i vakuum i stället för trycksatt miljö vilket använts i tidigare experiment som vi baserar projektet på. Vakuumlödning är något som görs även här på Jorden för att förbättra lödningar eftersom man på så sätt kan skapa ett övertryck i lodet och då tvinga ut luftbubblorna.
Bild: Team SOLAR förberedder sitt Experiment
Just nu håller vi på att förbereda experimentet för att skickas ned till Bremen i Tyskland där det nu i februari ska integreras med raket och andra experiment ombord. Efter integrering ska det vidare till München där diverse tester ska göras så som skaktest och termiska tester. Dessa tester har redan gjorts i Kiruna för att verifiera vårt instrument före vi skickar iväg det. Dock krävs ytterligare tester för att verifiera att experimentet är tillräckligt robust för att kunna flyga på raketen. Från München kommer sedan hela raketen skickas till Solna i Stockholm där masscentrum ska balanseras för att raketen ska få en bra projektil vid uppskjutning. Därefter kommer allting upp till ESRANGE i Kiruna där uppskjutningen ska ske i maj.
Vi återkommer framåt våren då det börjar dra ihop sig för uppskjutning.
