Spaghettinebulosan - Sven Eklund
Simeis 147, även känd som Spaghettinebulosan, SNR G180.0-01.7 eller Sharpless 2-240, är en supernovarest i Vintergatan och sträcker sig över gränsen mellan konstellationerna Auriga och Taurus. En supernova är en exploderande stjärna.
Supernovaresten har en beräknad ålder på cirka 40 000 år, vilket betyder att ljuset från den massiva stjärnexplosionen nådde jorden först 40 000 år efter händelsen. Den expanderande kvarlevan är inte den enda efterdyningen. Den döende stjärnan lämnade också en snabbt roterande neutronstjärna, pulsar, i mitten av nebulosan, känd som PSR J0538+2817.
Nebulosan ligger på 3000 ljusårs avstånd från jorden och är väldigt ljussvag, den kräver därför lång exponeringstid. Bilden är en mosaik av två bilder för att få med hela objektet som är tre grader bred, vilket motsvarar cirka sex fullmånar på rad, eller trettio fullmånar samlade i en hop på himlen. Fotografen har tagit bilden från sin balkong i centrala Falun och endast hållit på med astrofoto i fem månaders tid när bilden togs.
Bildteknisk information
Fotad från en balkong i centrala Falun 23-27/11 2020. Bilden är tagen i ett enda våglängdsområde (656nm) vilket förbättrar den rödaktiga strålningen från joniserade väteatomer för att framhäva den glödande gasen på ett mustigt sätt. Stjärnorna är lite dämpade för att inte ta överhanden.
Teleskop: Celestron EdgeHD 9.25"
Kamera: monokrom ZWO asi6200 kyld till -20´C
Filter: Baader Ha-filer
Stativ: Celestron CGX
Övrig utrustning: Hyperstar fokalreducerare (gör teleskopet ljuskänsligare och ger större synfält.)
Total exponeringstid: sex timmar.
Roligast med att fota rymden?
Det är en kombination av många saker; tekniken, den oändliga rymden, jakten/utmaningen, skönheten och det lite obegripliga, filosofiska med de enorma avstånden. En slags tekniktung, vetenskaplig "fågelskådning" med planering, riggande, fångande och efterarbete. Det häftigaste ögonblicket tycker jag är när de första svaga bilderna av något, för blotta ögat osynligt, succesivt framträder på bildskärmen. Att kunna fånga fotoner som varit på väg i tusentals eller miljontals år, just här och nu, på min lilla balkong i Falun.
Tips till andra som vill fota rymden?
Gå med i en lokal astronomisk förening. Fråga mycket. Gå med i några facebookgrupper. Fråga mycket. Kolla på Youtube. Jämför sen din ambitionsnivå, vad du vill göra, med din budget i både tid och pengar. För många innebär det att börja smått med t.ex. en refraktor och en DSLR. Sen är det bara att köra och lära sig nåt nytt varje natt. Och aldrig sluta fråga.
Hur känns det vara en av vinnarna?
Ärligt talat så är jag väldigt överraskad, men mycket glad! Känner mig stolt och inspirerad inför nya astronomiska utmaningar!!