Varje dag genereras kopiösa mängder data från satelliter i omloppsbana runt jorden. Allt från radarbilder och fotografier till höjddata och atmosfäriska mätningar. Arkeologer har sedan en tid använts sig av satellitbilder för att finna exempelvis forntida städer, byggnader och infrastruktur. AI (artificiell intelligens) program analyserar mängder av bilder för att understödja processen och tillsammans med utgrävningar från marken kan man få fram mer om en plats än någonsin tidigare.
Läs mer om arkeologi från rymden här
Världen är för tillfället ovanligt otillgänglig. Coronapandemin har satt stopp för resande och konflikter runt om vår jord har gjort många områden omöjliga att nå. Unesco (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) har listat 1121 världsarvsplatser globalt. Till världsarv räknas byggnader eller naturområden av enastående universellt värde, enligt Unescos kriterier och några av de kändaste är Egyptens pyramider, nationalparken Yellowstone i USA och staden Venedig i Italien.
Unesco har listat 53 av dessa världsarv som att vara i fara för exempelvis avsiktliga attacker, skador på grund av omkringliggande konflikter eller omfattande plundring. Många andra faktorer påverkar också, naturliga fenomen såsom markrörelser och landhöjningar- och sänkningar, samt effekter av urbanisering i form av att samhällen breder ut sig och klimatförändringar påskyndade av människan.
Europeiska rymdorganisationen (ESA) har åtagit sig att tillhandahålla avancerad rymdteknik till europeiska regeringar och organisationer genom jordobservationsprogrammet Copernicus, en flotta av satelliter som ger ett konstant flöde av högupplösta bilder och data. Genom ESA Downstream Gateway hoppas ESA få fler att använda sig av den fria rymddatan för att bland annat mer effektivt kunna skydda världsarven.
Data från Copernicus har underlättat mycket i upprätthållandet av världsarven. Inte bara under naturkatastrofer eller konflikter, vilket kan göra platser otillgängliga, utan också i den dagliga rutinen genom övervakning och kartläggning av de olika platserna. Under de senaste åren har Copernicus också tillhandahållit data i systematiska tidsserier, vilket möjliggör övervakning av platser under olika årstider och miljöförhållanden och därmed minskat betydelsen för en del fältmätningar. Jordobservationsdata kan stödja lokala myndigheter i deras arbete för att bevara världsarven, bara fler förstod att data faktiskt finns att tillgå.
