Bloggen - Astronomi

”Gaias riktigt stora upptäckter kanske blir något helt oväntat”

Efter ett decennium i rymden pensioneras nu ESA:s rymdteleskop Gaia. Få har följt dess resa lika nära som Lennart Lindegren, professor i astrofysik vid Lunds universitet och en av nyckelpersonerna bakom projektet. Men trots att satelliten nu tystnat fortsätter dess vetenskapliga arv i full kraft.
Gaia
Rymdstyrelsen
Illustration av Gaia.
Ämnen:
´
Publicerad
2025-06-13
Dela artikel:

Gaia är ett av Europas mest framgångsrika rymdprojekt någonsin. Dess historia sträcker sig tillbaka till början av 1990-talet, när det banbrytande satellitprojektet Hipparcos genomförde en kartläggning av cirka 100 000 stjärnor. Lennart Lindegren började då tillsammans med några kollegor fundera på hur man kunde ta forskningen vidare.

– Hipparcos visade att en tidigare oprövad metod för att kartlägga stjärnors positioner, avstånd och rörelser fungerade. Samtidigt hade tekniken gått framåt så mycket att vi insåg att det gick att få mycket högre noggrannhet för många fler stjärnor med ett något större instrument och moderna detektorer.  Erfarenheterna ledde till att vi började arbeta för att få till en ny satellit, Gaia, säger Lennart Lindegren.

De första idéskisserna till det som skulle bli Gaia skickades in till ESA redan 1993. Sedan dess har Lindegren spelat en central roll för att utveckla konceptet och har medverkat i flera vetenskapliga konsultgrupper för projektet inom ESA och rymdindustrin.

År 2013 var det slutligen dags för Gaia att sändas upp. Den har fungerat i det närmaste perfekt i mer än tio år. De senaste 3–4 åren har drygt 2000 vetenskapliga artiklar publicerats varje år baserat på insamlade data, vilket gör Gaia till en av de mest värdefulla satelliterna.  

Vad var målet med Gaia?

 – Målet var att kartlägga avstånd och rörelser för minst en miljard stjärnor i Vintergatan. Genom att analysera dessa data och jämföra med teoretiska datormodeller hoppas man kunna förstå hur vår galax uppstått och utvecklats under de senaste 10 miljarder åren. Men de noggranna mätningarna kan också användas för oerhört mycket annat, alltifrån att väga asteroider till att bestämma universums expansion.

Redan vid det tredje datasläppet år 2020 hade Gaia katalogiserat över en och en halv miljard stjärnor med en genomsnittlig noggrannhet på 27 mikrobågssekunder vid 15:e magnituden. När väl alla tio årens data bearbetats kommer de kvantifierbara målen att ha överträffats med råge. Och för många delar av astrofysiken är  tillgången till dessa data omvälvande. 

Ny bild av Vintergatan 

De viktigaste upptäckterna som Gaia bidragit till är kartläggningen av Vintergatan som visar att vår galax är en betydligt mer spännande plats än man tidigare tänkt sig. 

– I stället för en majestätiskt roterande spiralgalax ser vi nu en väldigt komplicerad och dynamisk struktur som vibrerar och vrider sig i efterdyningarna av upprepade kollisioner med mindre galaxer. Gaia-resultaten är oumbärliga för att få ihop en övergripande bild av Vintergatan, även om andra observationer, till exempel spektroskopiska, också behövs, säger Lennart Lindegren. 

Den 27 mars 2025 stängdes Gaia ner för alltid och gick in i en ny bana runt solen, lite längre ut än tidigare mellan Jorden och Mars. Orsaken är att satelliten fått slut på kvävgas, vilket gör att den tumlar runt okontrollerat och inte går att använda till vetenskapliga observationer längre. 

Lennart Lindegren
Lunds universitet

Hur känns det för dig att Gaia pensioneras? 

– Jag känner glädje och tacksamhet över att satelliten fungerat så perfekt i mer än tio år och är full av beundran för den ingenjörskonst som konstruerat och hållit i gång denna makalösa maskin. Hittills har bara de tre första årens data publicerats, men de vetenskapliga resultaten är redan fantastiska. Men för oss som jobbar med bearbetningen av data är projektet långt ifrån avslutat, säger Lindegren.

Just nu arbetar Lennart Lindegren tillsammans med kollegor i ett konsortium för fullt med att färdigställa resultaten från de första fem och ett halvt års observationer, som kommer att släppas i slutet 2026. Och redan nu ligger ytterligare fem års observationer och väntar på att bearbetas, vilka kommer att publiceras omkring 2030. Nya möjligheter att använda AI för att hitta mönster i stora datamängder kan innebära möjligheter till banbrytande framsteg inom vintergatsforskningen. 

– Vi vet redan nu att kommande datasläpp kommer att vara så mycket bättre än de tidigare, och att mycket av den vetenskapliga analysen måste göras om från grunden. Jag tror att bilden av Vintergatan kommer klarna avsevärt under kommande år och man kommer säkert upptäcka många exoplaneter, svarta hål och andra intressanta objekt. Men de riktigt stora upptäckterna blir kanske något helt oväntat och riktigt omvälvande, säger Lennart Lindegren. 

Tack vare framgångarna med satelliterna Hipparcos och Gaia har rymdastrometri blivit något av en europeisk specialitet. Åtskilliga liknande projekt har föreslagits och studerats på andra håll, bland annat av NASA, men inget av dessa har förverkligats. 

– Jag hoppas att ESA ska ta vara på den unika kompetens som just nu finns inom detta område i Europa, både inom industrin och i forskarvärlden, genom att planera och genomföra ännu ett rymdastrometriskt projekt inom de närmaste decennierna. Det finns nämligen fortfarande mycket kvar att göra: Gaia observerade "endast" en procent av Vintergatans stjärnor.