Under denna vecka kommer vi titta närmare på planeten Saturnus och den rymdfarkost som cirkulerat runt planeten i 13 år – Cassini.
Cassini-Huygens har cirkulerat runt Saturnus sedan slutet på 2004 och under sina tretton år i planetens omloppsbana har rymdfarkosten skickat mängder med data och bilder till jorden. Cassini har bland annat upptäckt månar runt gasplaneten som man tidigare inte sett från jorden och möjliggjort forskningsarbete kring den sexkantiga storm som likt en gigantisk mutter täcker Saturnus nordpol.
En milstolpe i Cassini-Huygens rymduppdrag, som vi även skrev om igår, var när landaren Huygens lämnade rymdfarkosten Cassini och landade på Saturnus måne Titan år 2005. Ursprungstanken var att landaren skulle samla data under tiden som Huygens med hjälp av en fallskärm seglade ner mot Titans yta. Mot alla odds så klarade Huygens av att landa på Titan, vilket har gett oss de första bilderna någonsin tagna på en månyta i det yttre solsystemet.
Animerad bild av Huygens på Titans månyta
Cassini har även samlat in data om partiklar, magnetfält och kemin kring gasjättens ringar och månar. Med hjälp av detaljbilder har rymdfarkosten avslöjat hur de små isklumparna och kornen, som utgör Saturnus ringar, påverkas av månarna som får dem att kollidera eller kastas iväg. Forskare menar att detta fenomen kan, i mindre skala, spegla hur planeter bildades av rymdstenar i solsystemets tidiga stadie.
Cassinis rymdäventyr skulle enligt plan ta slut år 2008 eftersom sonden inte förväntades att hålla längre än så. Sedan dess har uppdraget förlängts i två omgångar. När Cassinis sista rymduppdrag Grand Finale avslutas under hösten 2017 har äventyret pågått i 20 år.
I morgondagens inlägg kommer Jan-Erik Wahlund, forskare på Institutet för rymdfysik i Uppsala, berätta mer om sitt arbete med Cassini.
