Vårt solsystem består av flera himlakroppar, planeter och vår stora sol i mitten. De skiljer sig mycket i storlek från varandra. Men varför är det så? Adrian Bejan, forskare vid Duke University, har nu kommit fram till ett nytt svar på den frågan.
I universum är en av de viktigaste och grundläggande naturkrafterna gravitationen. Vi har sedan 1700-talet känt till att gravitationens kraft påverkar objekt i universum att växa och bli större. Men varför planeter och himlakroppar har olika storlek är egentligen en fråga som ännu inte helt besvarats.
Planeter består i grund och botten av massa som klumpats samman i olika storlekar. I vilken ordning de bildas och varför vissa planeter och himlakroppar blir större än andra sägs i Adrian Bejans forskning, ske helt slumpmässigt.
Genom att beräkna spänning orsakad av gravitationskraften mellan himlakroppar av samma storlek kunde man se att om himlakropparna smälter samman, några tills stora kroppar och några till små, minskas spänningen snabbare än om alla himlakroppar skulle slås ihop till precis lika stora objekt. Att det då bildas ett fåtal stora och många små himlakroppar sker alltså för att det är det snabbaste sättet att komma ifrån de spänningar som orsakas av gravitationen.
Bejan ligger bakom den teori som kallas Constructal Law, som beskriver att skapandet av design, som mönster och geometri, i naturen är ett fysikaliskt fenomen som förenar alla levande och döda system. Bejan har tillämpat den här lagen i många sammanhang, exempelvis för att förklara formen av snöflingor, lungor och även flygplan. Men att testa den på vårt kosmos var något helt nytt. Nu hoppas han att upptäckten ska inspirera andra forskare att studera hur teorin kan tillämpas inom flera områden. Läs mer om Adrian Bejan upptäckt här.
