Testing testing, 1 2 3

Timmar, dagar, veckor, månader och år. Att utveckla instrument, hela satelliter eller till och med robotar som ska utforska Mars tar tid, lång tid. Det är många funktioner och delar som måste fungera som planerat för att uppdraget ska kunna fullföljas. Tester görs i många steg här på jorden innan uppsändning men de absolut sista testerna innan en satellit eller exempelvis Curiosity slutgiltigt kan tas i bruk sker på plats i rymden. Vi har kunnat följa NASAs marsrover Curiositys tester av griparmar och laserstrålar men hur går dessa tester till? Och varför gör man dem? Vi slängde iväg några frågor till Stefan Lundin på OHB Sweden som jobbat med bland annat detta på satelliten Odin.

Hur går det till när man ska testa exempelvis en satellits funktioner (eller Curiositys) innan den tas i bruk efter uppsändning?
Man testar främst för att inte få överraskningar vid fel tillfälle. Har man skickat något så långt bort är det rimligt att man inventerar vad man har och om det fungerar som tänkt. Man genomför då ett i förväg planerat testprogram, drar sina slutsatser, och kanske att man till och med ändrar något i planen utifrån det resultat man får. Testerna kan bestå av att man slår på olika enheter en efter en, att man mäter prestandan, att man säkerställer funktioner och så vidare.

Varför är det så viktigt att göra tester?
Jo, det är alltid bra att veta vad man har att tillgå. Det är säkert ännu mer sant om man står på Mars!

Bild: Samma inlopp som på bilden ovan, fast här är det öppet. Öppna, stäng, öppna, stäng – allt ska testas. Källa: NASA/JPL-Caltech/MSSS.

Gör man alltid tester?
Man genomför i princip alltid något slags testprogram, men vissa begränsningar kan man också tänka sig. Man har ofta reservutrustning att tillgå, en extra solsensor, ett extra reaktionshjul, en sändare i reserv. Skall dessa också testas och i så fall till vilken grad? Finns det risker med att testa? Vad kan man vinna på att göra ett test? Ofta har det under planläggningen varit långa och djupa diskussioner bland ingenjörerna hur långt man skall gå. Fler tester tar också längre tid och det var kanske inte för att testa utrustningen man åkte iväg. Det finns säkert fall då riskerna med ett test är så stora att man lika gärna kan börja använda enheten direkt.

Om något inte fungerar som det ska, finns det någon möjlighet att fixa det från kontrollrummet på jorden då?
Då får man försöka analysera varför det inte fungerar. Har man tänkt fel, kan man leva med att det inte fullt ut fungerar? Normalt, och definitivt om man åker till Mars, har man så kallad redundant utrustning med sig. Denna extra utrustning är tänkt att användas istället för en eventuellt trasig. Oftare än man tror kan saker och ting ordnas genom att mjukvaran inne i en enhet omprogrammeras till att lösa eller mildra ett funnet fel. Sådan omprogrammering initieras då från kontrollrummet på jorden.