På förekommen anledning, jag tänker på Nordkoreas försök att placera en satellit i bana runt Jorden härom veckan, så kan man ju fråga sig vem det egentligen är som ger tillstånd att bedriva rymdverksamhet.
Till att börja med så skall den som vill sända upp en satellit söka tillstånd hos den regering under vilkens flagg satelliten skall gå. Ärendet bereds sedan troligen av landets rymdstyrelse och/eller av annan instans, beroende på hur organisationen ser ut. I fallet med den svenska satelliten Prisma som sändes upp under 2010 så tog Rymdstyrelsen tillsammans med Post- och Telestyrelsen (PTS) hand om ansökan för att bereda ärendet så att Sveriges regering sedan kunde fatta ett beslut i frågan. Att PTS var med i arbetet med att bereda tillstånd för Prisma är egentligen ganska naturligt då man vill ha kontakt med sin satellit som placerats i bana runt Jorden. Detta sker genom radiokommunikation och man måste ha tillstånd att sända på en viss frekvens och med en viss effekt. PTS i tar hand om detta när det gäller Sverige och verkar tillsammans med International Telecommunications Union (ITU) som är en myndighet under Förenta Nationerna. ITU är alltså den instans som reglerar frekvenstilldelningen för olika ändamål och verkar för att undvika konflikter på området. När Prisma sedan skickats upp så rapporterade Sveriges utrikesdepartement detta till FN som sedan för ett register över den rymdverksamhet som bedrivs.
Vad som också är önskvärt när man skall sända upp en satellit är att man ser till att ha tillräckligt med bränsle ombord på satelliten så att man, efter att satellitens uppdrag har fullgjorts, kan flytta den till en bana där den inte är i vägen eller att man bromsar upp den så att den kan falla in mot Jorden och brinna upp i atmosfären. Detta naturligtvis för att inte bidra till det växande skrotupplaget som finns i bana runt Jorden.
Den nyfikne kan kanske söka en del svar via ITU hur det egentligen låg till med det Nordkoreanska försöket att placera en satellit i bana runt Jorden. Eller var satelliten kanske bara en förevändning för att testa raketteknologi avsedd för andra ändamål, vad tror ni?
/Robert Lundin
