Efter flera års förseningar var det så dags för uppsändningen av Plejaderna, ett franskt satellitsystem som Sverige medverkar i. Plejaderna är ju namnet på en stjärnbild och betyder egentligen ”sjustjärnorna”. Beteckningen talar för att det ursprungligen planerades sju satelliter i programmet men det blev bara två. Satelliterna har ett delat civilt-militärt uppdrag med förmåga att urskilja mycket små detaljer på jordytan. Från en bana på ca 70 mils höjd kan kamerorna ombord urskilja föremål ned till en storlek om 70cm! Svindlade teknisk förmåga. Satelliterna kan dessutom titta både bakåt och framåt och på så sätt skapa stereobilder i 3D. Det säger sig själv att militären är intresserad av en sådan förmåga för spaning och den franska militären är därför en stor beställare. Data har också stort värde inom lantmäterisektorn för karteringar och stadsplanläggning. Sverige har fått attraktiva utvecklingskontrakt till rymdindustrin som bidragit med omborddatorer och markstationen i Kiruna för datamottagning. En liten kvot data har vi också rätt till.
På flygplatsen i Cayenne, huvudstad i Franska Guyana där Europas rymdbas ligger, väntar hedersvakten ur Främlingslegionen som spelar Marseljäsen för oss ankommande gäster. Det är drypande fuktigt och hett, kontrasterna mor slasket hemma är slående. Vi slussas vidare till Kourou där själva uppsändningsplatsen ligger. Säkerhetspådraget är rigoröst. Vi checkas ut och in med olika brickor i knippen runt halsen. Vägkorsningarna bevakas av stridsfordon med militär i högsta hugg i kanontornen. Rymdbasen är helt klart av strategiskt intresse.
Raketuppsändningen ska ske på natten med en rysk raket, Souyz som självaste Gagarin fick resa med på den första rymdfärden. Det är alltså en gammal och beprövad modell som har visat sig verkligt tillförlitlig. Att skicka upp raketen från ekvatorn istället för Ryssland tjänar man på. Ett helt extra ton nyttolast kan placeras i bana genom att dra nytta av jordrotationen som är snabbare vid ekvatorn. För att serva raketen och rampen har ett litet ryskt samhälle etablerats i här regnskogen. Det känns lite som Tintin-film att ta sig genom den täta tropiska vegetationen som plötsligt öppnar sig. Där ligger en gigantisk raketbas med stora byggnader för att sammanfoga raketer och satelliter, ramper, torn, spår och tillfartsvägar. Och mitt i alltihop vajar den svenska flaggan, tillsammans med övriga ESA-länders!
Åskådarplatsen ligger på behörigt avstånd från raketen ,några kilometer bort. Raketen står belyst långt där borta, väl synlig genom en uthuggning i regnskogen . Nedräkningen är automatiserad men för effektens skull läser projektledaren upp de sista tio stegen; … fem, fyra , tre, två, ett och lift off! Grodorna som har hållit konsert i tropiknatten tystnar plötsligt. De borde väl vara vana vid det här laget kan man tycka. Från raketen hörs ännu inget men en gul flamma tänds i nederdelen. Raketen segar sig upp genom molnen och eldkvasten förvandlar natt till dag. Spridda moln ligger i etage över uppsändningsplatsen och när raketen passerar igenom ”tänds” molnen liksom av det intensiva ljuset i tur och ordning. Hasigheten ökar och snart pilar raketen bort över himlen som en liten gul prick och allt är över. Med en handkikare kan man efter en stund se booster-raketerna falla av från raketens sidor. Allt gick väl och Plejadernas första satellit placerades ut i rätt bana, liksom de fem övriga satelliterna i samma raket. Hela sekvensen tog hela tre timmar.
Grodorna tar tillbaks regnskogen.
/Göran Boberg
Läs mer om satelliterna här.