Klimatsatelliten Glory sändes i fredags (4/3) upp på en Taurus XL-raket från Vandenberg Air Force Base. Satelliten hade i uppdrag att samla in data om aerosoler och solstrålning.
Tyvärr kunde Glory inte nå sin omloppsbana eftersom de moment då noskonen, som skyddar satelliten vid uppsändningen, skulle separera och frigöra satelliten misslyckades.
- Allt tyder på att både raketen och satelliten fallit ner någon stans i södra Stilla havet, berättar Omar Baez, Launch Manager.
Exakt samma problem drabbade NASA:s Orbiting Carbon Observatory (OCO) 2009. Den sändes också upp av en Taurus XL raket. Med en förlust på 464 miljoner dollar är detta ett hårt slag för både Orbital Sciences Corporation (OSC), som tillverkat raketen och monterat satelliten, såväl som för NASA.
Rymdkanalen kontaktade RUAG Space för att få problemet med noskonen förklarat lite närmare.
- Noskonen i sig är verkligen Hi-Tech och på den finns en mängd detaljer som kan gå fel. RUAG Space i Schweiz tillverkar noskoner till Ariane och Atlas sedan 35 år och har under lång tid byggt upp sitt kunnande. Hittills har det gått bra för RUAG varje gång men skillnaden mellan succé och katastrof är hårfin. Man måste vara väldigt noga med detaljerna, förklarar Lars Nordfeldt på RUAG.
- Noskonen är tillverkad i två halvor som separeras i längsriktningen (splittas). Separationen initieras via en elektrisk signal från raketens dator som tänder ett antal krutladdningar som i sin tur delar på noskonen med hjälp av mekanismer. I denna process gäller det att ingenting går fel för att noskonen ska kunna delas och frigöra den satellit som finns innanför, berättar Jörgen Remmelg, informationschef på RUAG.
Med andra ord så finns det en rad saker som kan inträffa och på så sätt göra att satelliten aldrig får se dagens ljus. Det kan vara allt från ett glapp i en kontakt, att något mekaniskt system på noskonen fastnar till att datorsystemet inte ger ifrån sig någon separationssignal.
Bilder: Noskon, RUAG Space 
