Astronom är ett yrke som kan verka lite mystiskt och nästan overkligt. Vad är det för några egentligen? Vad gör de hela dagarna, och varifrån kommer de? Kan man ens bli astronom bara sådär?
En bit utanför Göteborg ligger den svenska nationella forskningsanläggningen för radioastronomi, Onsala rymdobservatorium. Vackert beläget ute vid havet på Råö står något som ser ut som en enorm parabolantenn och en gigantisk golfboll. I själva verket är det två teleskop som samlar in radiostrålning från rymden och som tas emot och tolkas av astronomer.
Så hur jobbar de då, dessa stjärnskådare? Sitter de hela dagarna och tittar upp i himlen och kliar sig på hakan? Nja, som astronom och forskare i allmänhet, gäller det att producera vetenskapliga artiklar. Först blir man engagerad i ett forskningsprojekt med ett tydligt mål och söker pengar från olika institut för att kunna bedriva den. Man måste motivera varför just det här projektet är värt att satsa på. När hela processen med planering och finansiering är klar, är det dags att börja observera. Man gör mätningar inom de områden man vill studera med hjälp av teleskop. Härnäst börjar själva huvudkapitlet i forskningen där uppgiften är att på bästa sätt analysera och tolka de data man får. Det är här det riktigt spännande kommer in, eftersom man tar reda på något som ingen hittills vetat svaret på. För att nå ut med resultaten måste man sedan skriva en vetenskaplig artikel där man presenterar dem. Ju fler som sedan refererar till ens artikel, desto mer ansedd blir man som forskare och man får lättare att söka pengar till ny forskning.
Astronom är ett väldigt internationellt yrke, och det märks inte minst i fikarummet på Onsala. Där samsas en mängd olika nationaliteter om kaffebryggaren och micron, men alla tillhör samma stjärnskådande släkte och känner en samvaro däri. Med olika sorters teleskop utspridda över hela världen kan man inte alltid sitta på kontoret. Ibland gäller det att resa iväg till t.ex. Chile och samla data under en begränsad tid, eller på konferensresa där forskargruppen träffas. På så sätt knyter man kontakter världen över.
Vissa av astronomerna på Onsala Rymdobservatorium har gått raka spåret. En av dem är Kay Justtanont, ursprungligen från Thailand, som berättar att hon som tonåring bestämde sig för att bli astronom, och sedan dess har det varit raka spåret. Förvånansvärt många har dock bara ”råkat” bli astronomer. Henrik Olofsson läste till elektroingenjör med endast några tillvalskurser som var relaterade till astronomi. Han hade flyt och halkade in på ett examensarbete ute på observatoriet, och sedan fick han en förfrågan om att doktorera. Den mest fascinerande historian har nog i alla fall Carina Persson. Efter en samhällsinriktad gymnasietid gick hon på teaterskola, sysslade med lokal-tv, jobbade i kosmetikaffär och liknande tills hon som trebarnsmor bestämde sig för att börja läsa till högstadielärare i matematik och NO. Det var här hon upptäckte att fysik inte var så svårt, vilket slutade med att hon läste till astronom, något hon egentligen alltid velat.
”Om någon hade sagt till mig då att jag skulle doktorera i fysik hade jag sett till att få den inlåst på mentalsjukhus” skrattar hon. Av alla yrken hon har haft är det här det i särklass mest spännande, tycker hon. Att få perspektiv på sin tillvaro och försöka förstå universum och därigenom sig själv gör det värt alla år på skolan.
Ingen forskar för pengarna. De flesta är medvetna om att de med samma utbildning skulle kunna fördubbla lönen genom att jobba inom industrin istället. Dessutom är det alltid osäkert om de får fortsätta forska efter det nuvarande projektet. Vad är det då som gör att alla jag pratar med varmt rekommenderar yrket, och säger att de inte kan tänka sig att göra något annat? Svaret är att de alla är alldeles för nyfikna. De vill vara med och ta reda på nya saker, veta mer om vår tillvaro och förstå samband. De har en passion för naturen och vill vara med och bryta ny mark.
När man läser rubriker om vad ny forskning har visat eller vad astronomer har kommit fram till är det lätt att tro att det är några framavlade övermänniskor i rum av borstat stål på NASA som har skådat ut i universum med avancerade rymdteleskop och med ofattbart avancerad teknologi beräknat saker vi vanliga människor aldrig kan förstå. Men så är det inte. Det är helt vanliga människor som råkar vara omättligt nyfikna på hur allting fungerar, och tillsammans hjälps åt att trycka gränsen för vad vi vet och vad som är möjligt att genomföra ett litet snäpp framåt. Några av dem sitter i fikarummet på Råö och konstaterar att så här mycket snö har det aldrig varit i november förut.
Jonas Modin
Jonas Modin är 19 år och går sista året på gymnasiet, naturvetenskaplig inriktning i Östersund.
Han har som projektarbete valt att försöka kasta lite ljus över detta annars lite mystiska yrke, undersöka hur de jobbar, vilka de är, hur de blev astronomer och varför. I slutet av november besökte Jonas Onsala Rymdobservatorium för att bilda sig en uppfattning. Där intervjuade han ett antal av de anställda forskarna, doktoranderna, teknikerna och lyssnade på föredrag från gästforskare.
Bild: Onsala rymdobservatorium, Jonas Modin
