Förbättrad grönytekartering i urbana områden
Projektidé och bakgrund
Projektidén är att utveckla och utvärdera en förbättrad metod för kartering av urbana grönytor. Metoden ska användas vid upprepad kartering/revidering vart femte år av Statistiska Centralbyrån (SCB).
Sveriges riksdag har antagit mål för miljökvalitetsmål inom 16 områden. Ett av dessa områden är ”God bebyggd miljö”. Vid ett tidigare tillfälle har SCB i samarbete med Metria AB karterat urbana grönytor inom de 110 största städerna i Sverige, med syfte att uppfylla delar av detta miljömål; befolkningens tillgång till urbana grönytor samt hur hårdgjorda ytor kan kontrolleras. Karteringsmetodiken utvecklades under 2007 med stöd från Rymdstyrelsens användarprogram. Metoden har också använts för att studera förändringen av vegetationsgrad för de största tätorterna mellan 2000 till 2005.
Många kommuner talar idag i termer av en tät grön stad och för att kunna fånga upp och få större spridning och acceptans bland potentiella användare behöver metoden förbättras med avseende på detaljeringsgrad. Detta projekt kommer att bygga på de tidigare studierna, som dock var för generaliserade för att ge information om specifika enskilda ytor. Genom att utveckla metoden är tanken att även mindre grönytor ska kunna kartläggas. Det är framförallt inom detta – nya, små grönytor, även kallade ”fickparker” – som störst potential för framgång finns i tättbebyggt område.
Tillgång till mer detaljerad bakgrundsinformation har nu möjliggjorts via Geodatasamverkan. Nu är det möjligt att utnyttja byggnadskropparnas utbredning tillsammans med fastighetsgränser i produktionen. Genom att kombinera detaljerad kartinformation med satellitdata kan en reviderad satellitkartering med högre detaljeringsgrad uppnås.
Projektmål
Det övergripande projektmålet är att utveckla en detaljerad metod för kartering av grönytor i tätorter för att uppnå hög statistisk kvalitet såväl som en hög grad av acceptans för produkten bland användarna.
Genomförande
Studieområden har valts för att spegla de olika typer av områden som metoden ska kunna fungera för, vilket innebär en variation i storlek – större och mindre tätorter och variation i urban grönstruktur. Det lutar åt att projektet koncentrerar sig på tre studieområden; Höllviken i Vellinge kommun, Linköping och Växjö. Dessa tre tätorter karterades i samband med nationell tätortskartering av grönytor med basår 2005. För Linköping gjordes även en förändringskartering mellan 2000 och basåret 2005.
Inom detta utvecklingsprojekt kommer främst SPOT5-data ur Saccessarkivet för år 2005 och 2010 att användas, även om andra satellitdata med motsvarande täckning och upplösning, som t.ex. RapidEye eller Sentinel-2 vid kommande produktioner är möjliga underlag.
Satellitbilden ger information om vegetationsinnehåll. Med den tidigare metoden segmenterades satellitbilderna tillsammans med kartmasker och klassades regelbaserat i tre grundklasser: Vegetation, Något vegetation och Hårdgjorda ytor
Det finns två huvudproblem med den metoden. Det första är den diffusa klassen ”Något vegetation”, som kan innehålla både ytor med sparsam vegetation och ytor som består till en del av vegetation och en del hårdgjort. Projektet kommer att pröva möjligheten att lösa den sistnämnda genom att förbehandla satellitbilderna mha byggnadspolygoner och vägnät plus ev. andra hårdgjorda ytor ur befintliga kartdata. Idén är att beräkna andelen hårdgjord yta, enligt kartmaskerna, per pixel för att ta fram bilder normerade för hårdgjordhet. Nästa steg är att hitta ett sätt att kompensera för hårdgjordheten vid klassningen. Målet är att kunna redovisa t.ex. gräsytor i anslutning till byggnad som vegetation och att byggnadskroppen överlagras.
Vid tidigare produktion sattes gränser mellan de tre klasserna manuellt för varje satellitbild. För att underlätta gränsdragningen ska bilderna reflektanskalibreras. Även om det inte är fullt ut möjligt att hitta en generell gräns för alla områden och tidpunkter, så minskas i alla fall variationen mellan bilderna.
Det andra huvudproblemet handlar om generalisering. Med tanke på att produkten fått kritik för att vara för grov ska projektet ta fram en metod som kan tillfredsställa kravet på bra underlag för statistik och även kan användas inom t.ex. kommunal planering. Vid den tidigare produktionen hade inte SCB tillgång till samma detaljerade kartdata som idag. Då segmenterades satellitbilderna, vilket fortfarande är ett alternativ, men då med mindre objektstorlekar. Alla GIS-operationer bakades in i den objektbaserade klassningsprocessen, men i den nya metoden ska en grundprodukt, baserad på satellitdata, utgöra basen för påföljande GIS-operationer. Detta ger möjligheten att med mindre förändringar ta fram flera slutprodukter som anpassas för olika tillämpningar.
Ett antal kartskikt ingår i GIS-operationerna. Det handlar om tätortsgränser och förhållande till dem, åkermarks- och skogsmasker, vattenytor, anläggningsområden, områdestyper och fastighetsgränser. Hur dessa ska vävas in i GIS-operationer kommer att definieras inom projektet.