Sondraketer har två huvudsyften inom forskning, dels kan man använda dessa för att transportera sensorer och experiment till en viss höjd över markytan dels används dem för att skapa fritt tyngdlöst fall från en hög höjd. Sondraketer används för att studera atmosfären, speciellt området ovanför cirka 40 km dit flygplan och ballonger inte når. Mätningarna sker vanligtvis på plats, dvs in-situ, vilket inte är möjligt med satelliter. Sondraketer skjuts upp till den övre atmosfären, eller jordnära rymden, och sedan faller de tillbaka ner till marken. Sondraketer som används för att skapa fritt fall är  ett mycket prisvärt alternativ till satelliter och ISS för forskning i tyngdlöshet. Vissa experiment (t.ex. inom förbränningsteknik) kan vara för farliga för att utföras på en bemannad plattform som ISS, och då är sondraketer den lämpligaste platformen.

Tillgången till rymdbasen Esrange gör att Sverige har ovanligt bra förutsättningar för ett aktivt sondraketprogram. Svenska Rymdaktiebolaget SSC byggt upp en hög kompetens inom framställningen av experimentmodeller för sondraketer. Med finansiering framförallt från DLR, den tyska rymdorganisationen och Esas mikrogravitationsprogram skjuts flera sondraketer regelbundet upp från Esrange – Maius,  Texus, Maser och Maxus. Den största av dessa, Maxus, når en höjd på upp till 900 km, vilket ger omkring 12 minuters tyngdlöshet innan den tränger ner i atmosfären igen. Efter landning med fallskärm hämtas nyttolasten med helikopter och forskarna kan redan efter någon timme få tillbaka sin experimentmodul.