Hur vanliga är planeter som vår egen? Det är en av frågorna som den europeiska rymdorganisationen ESA rymdteleskop Plato ska hjälpa forskarna att besvara. Särskilt intressanta är planeter i jordens storlek som kretsar i den beboeliga zonen runt solliknande stjärnor.
Den beboeliga zonen är området kring en stjärna där flytande vatten kan finnas på en planets yta, om övriga förhållanden är de rätta. Att en planet finns där innebär inte att den har liv. Genom att hitta sådana världar och undersöka deras egenskaper kan forskarna däremot lära sig mer om förutsättningarna för liv utanför vårt solsystem.
Små förändringar avslöjar planeter
Plato ska upptäcka exoplaneter, alltså planeter runt andra stjärnor än solen, genom att mäta mycket små förändringar i stjärnornas ljusstyrka. När en planet passerar framför sin stjärna, sett från teleskopet, skyms en liten del av ljuset. Återkommande minskningar i ljusstyrkan kan avslöja både planetens närvaro och hur lång tid den tar på sig att kretsa runt stjärnan.
Metoden kallas transitmetoden. Tillsammans med kunskap om stjärnans storlek ger mätningarna också planetens storlek. Kompletterande observationer med teleskop på jorden behövs för att bestämma planetens massa. Med både storlek och massa kan forskarna beräkna densiteten och bedöma om planeten främst består av sten eller gas.
Platos 26 kameror kan tillsammans övervaka omkring fem procent av himlen samtidigt. Genom att följa samma område under flera år ska teleskopet kunna upptäcka planeter med långa omloppstider, liknande jordens ettåriga bana runt solen.
Stjärnornas vibrationer berättar mer
Plato ska också studera små variationer i stjärnljuset som orsakas av att stjärnorna vibrerar. Metoden kallas asteroseismologi och ger kunskap om stjärnornas inre, ungefär som jordbävningsvågor hjälper oss att undersöka jordens inre.
Vibrationerna hjälper forskarna att bestämma stjärnornas storlek, massa och ålder. Eftersom en stjärna och dess planeter normalt bildas ungefär samtidigt ger det också en uppskattning av planetsystemets ålder. På så sätt kan Plato bidra till att förklara hur olika planetsystem förändras över tid.
Svenskt bidrag till två snabba kameror
Sverige deltar i Plato med stöd från Rymdstyrelsen. Vid Stockholms universitet har en forskargrupp under ledning av Alexis Brandeker arbetat med utformningen av filtren till teleskopets två snabbkameror.
Läs en intervju med Alexis här
Snabbkamerorna tar bilder var 2,5 sekund och används för att observera särskilt ljusstarka stjärnor. De hjälper också farkosten att hålla rätt riktning. Den ena kameran har ett rött filter och den andra ett blått. Genom att jämföra mätningar i olika våglängdsområden får forskarna ytterligare information om ljuset från stjärnorna och deras planeter.
Färdigbyggt inför resan
Plato färdigställdes i oktober 2025 och har därefter genomgått omfattande tester vid ESA tekniska centrum ESTEC i Nederländerna. I april 2026 meddelade ESA att farkosten klarat tester i vakuum och extrema temperaturer, där både kamerorna och övriga system prövades under rymdliknande förhållanden.
Enligt nuvarande plan ska Plato sändas upp med en Ariane 6 från den europeiska rymdbasen i Franska Guyana i april 2027. Destinationen är en bana kring L2, en av lagrangepunkterna i solen–jorden-systemet, cirka 1,5 miljoner kilometer från jorden i riktning bort från solen.
Det vetenskapliga uppdraget är planerat att pågå i fyra år, med möjlighet till förlängning. Under uppdraget ska Plato observera fler än 200 000 stjärnor. Upptäckterna ska ge forskarna nya möjligheter att undersöka hur vanliga jordliknande planeter är och välja ut intressanta världar för fortsatta studier med andra teleskop.
