Den 26 september 2022 kraschade NASA:s rymdsond DART in i den omkring 150 meter stora asteroiden Dimorphos. Nedslaget förkortade asteroidens omloppstid runt den större asteroiden Didymos med cirka 33 minuter. Därmed hade människan för första gången avsiktligt lyckats förändra en himlakropps bana.
– Resultatet överträffade våra förväntningar. DART träffade precis som vi hoppats, men effekten blev större än vi vågat tro. Det berodde på att så mycket material slungades ut vid nedslaget, säger Mikael Granvik, professor i rymdteknik vid Luleå tekniska universitet, som forskar om asteroider och har deltagit i arbetet med DART och Hera.
DART visade att det går att förändra en asteroids bana, men forskarna vet fortfarande inte exakt hur Dimorphos påverkades av kollisionen, vad asteroiden består av eller hur stor dess massa är. Därför skickade ESA hösten 2024 upp rymdsonden Hera för att undersöka Dimorphos på nära håll.
Efter två år i rymden har Hera nått fram till Dimorphos och Didymos. Den 5 november publicerade ESA den första närbilden av asteroidparet, tagen på 60 kilometers avstånd. Bilden visar en annan sida av Didymos än den som DART fotograferade före nedslaget, med stenblock, kratrar och formationer som liknar fåror eller åsar. Dimorphos ligger till största delen i skugga. Den 25 november ska ESA presentera detaljerade bilder av båda asteroiderna, däribland de första detaljerade bilderna av Dimorphos efter nedslaget. Under de kommande månaderna ska Hera kartlägga asteroiden och undersöka dess inre struktur.
– Hittills har vi bara testat metoden på en enda asteroid. Om vi i framtiden behöver knuffa undan en asteroid på kollisionskurs med jorden är det antagligen en helt annan typ av kropp. Genom att ta reda på hur Dimorphos är uppbyggd och hur den reagerade på nedslaget kan vi skapa en modell som också går att använda på andra asteroider, säger Mikael Granvik.
En viktig pusselbit är Dimorphos massa, som forskarna ännu inte har kunnat mäta.
– Hittills har vi bara kunnat uppskatta massan utifrån asteroidens storlek och antaganden om dess densitet. Vi har ingen riktig mätning, och det är kanske en av de enskilt viktigaste sakerna som Hera kommer att bidra med, säger Mikael Granvik.
Mycket tyder på att Dimorphos ser helt annorlunda ut i dag än när DART träffade den för fyra år sedan. Nedslaget kan ha förändrat asteroidens form så kraftigt att det kanske inte ens finns någon krater kvar samtidigt som asteroidens rotation tycks ha påverkats. Före kollisionen vände Dimorphos alltid samma sida mot Didymos.
– Efter nedslaget har Dimorphos börjat gunga fram och tillbaka och rörelsen har blivit alltmer kaotisk. Nu ska en av Heras två små kubsatelliter, Juventas, försöka landa på asteroiden. Det blir spännande. Hur ska man veta när och var man ska landa när asteroiden roterar så kaotiskt? säger Mikael Granvik.
De två kubsatelliterna är ungefär lika stora som skokartonger. Den ena, Milani, ska undersöka asteroidens yta och sammansättning, medan Juventas med hjälp av radar ska undersöka dess inre struktur och dessutom mäta gravitationen vid landningen.
– Just den inre strukturen tycker jag är jättespännande. Det är första gången vi faktiskt ska undersöka en asteroids inre med radar och jag hoppas att vi får se hur den ser ut inuti, säger Mikael Granvik.
