Rymdfarkosten Juice, Jupiter Icy Moons Explorer, skickades upp 2023 och är på väg mot Jupiter där den väntas anlända 2031. Uppdraget är att undersöka Jupiter och de galileiska månarna, framför allt de isiga Ganymedes, Callisto och Europa, och bland annat försöka ta reda på om det kan finnas förutsättningar för liv under deras isiga ytor.
Kometen 3I/ATLAS upptäcktes i juli 2025 och visade sig passera mellan Juice och NASA:s rymdfarkost Europa Clipper, som också är på väg till Jupiter, vilket gjorde det möjligt att observera den från två håll samtidigt.
Det var först osäkert om Juice skulle undersöka kometen, trots att det bara är den tredje interstellära kometen som observerats. Inom Juice projektet är man väldigt strikta med att följa den ursprungliga projektplanen, bland annat för att vissa komponenter har begränsad livslängd och inte bör överanvändas.
– Alla instrumentteam fick skicka in vad de vetenskapligt kunde vinna på att observera kometen, och sedan gjordes en risk/nyttoanalys på högsta nivå i projektet. Det var väldigt spännande när de väl bestämde sig för att köra, säger Eva Wirström, universitetslektor på Chalmers och Sveriges representant i ledningsgruppen för SWI, Submillimeter Wave Instrument, ett av de vetenskapliga instrumenten ombord på Juice.
SWI är ett radioteleskop som kan detektera vattenånga på avstånd. Instrumentet leds från Max Planck-institutet i Tyskland och är ett samarbete mellan flera länder, däribland Sverige som bidrar med komponenter och kompetens via bland annat Chalmers, mätinstrumentföretaget Omnisys och förstärkarföretaget Low Noise Factory i Göteborg.
I november 2025 observerade Juice kometen i sju dagar totalt, men SWI körde bara de första fyra när 31/Atlas var som närmast och signalerna därför kunde förväntas vara som starkast.
Eftersom Juice låg för nära solen kunde kommunikationsantennen inte riktas mot jorden, och data kunde inte laddas ner förrän i februari 2026.
– Tiden fram till att vi fick resultaten var lång och vi var fulla av förväntan. Vi fick en första signal på att allt funkat när vår huvudforskare skickade ut råa medelvärdesbilder med en snabb notering: vi har detekterat vattnet. Det kändes jättehäftigt, säger Eva Wirström.
SWI detekterade vattenånga i två frekvensband, 600 och 1 200 gigahertz. Det visade sig att spektrallinjerna hade en asymmetrisk form, vilket betyder att kometen släpper ut mer vattenånga från sidan som är vänd mot solen. Dessutom var det tydligt att vattenångan inte kom direkt från kometens kärna, som är mindre än en kilometer i diameter, utan från iskorn som lyfts från kärnan och avger vatten runt kometen.
Extrem men inte exotisk
Eva Wirström beskriver kometen som extrem men inte exotisk, och påfallande lik de kometer vi känner från vårt eget solsystem. Det beteende som SWI dokumenterat har setts hos solsystemskometer tidigare, men aldrig för en komet med interstellärt ursprung.
– Den verkar inte vara udda i utgasningen och inte heller särskilt udda i kompositionen. Kometer är väldigt spretiga överhuvudtaget, även solsystemskometerna. Det är svårt att stoppa dem i fack. Den här faller in i den normala spretighetens spektrum på något sätt, säger Eva Wirström.
När den detaljerade analysen är klar vill SWI-teamet också titta på tungt vatten, HDO, där en väteatom ersatts med deuterium. ALMA har redan mätt upp det tunga vattnet i 3I/ATLAS, och SWI-teamet ska jämföra med sina egna resultat.
– Förhållandet mellan vanligt vatten och tungt vatten är ett slags fingeravtryck som kan beskriva hur och var ett objekt bildades. Den här kometen kommer ju från ett annat solsystem. Det har vi aldrig kunnat titta på tidigare, säger Eva Wirström.
Parallellt med Juice observerade teamet på Onsala rymdobservatorium, där Eva Wirström ingår, kometen med deras radioteleskop. Med teleskopet detekterade de vätecyanid, HCN, en enkel molekyl som innehåller kol och kväve. Det arbetet planeras att publiceras separat.
Teamet bakom SWI siktar på att publicera mer detaljerade resultat i slutet av sommaren eller början av hösten. Det handlar inte om att vänta på nya överraskande fynd, utan om att förfina det som redan finns.
– Det är lite som om man mäter något med en meterlinjal och ser att det är ungefär två decimeter, och sedan vill kolla noggrannare om det faktiskt är 23,5 eller 18,7 centimeter, säger Eva Wirström.
