Det pågår just nu ett inbördeskrig i västra Sudan där milisgruppen Rapid Support Forces (RSF) tagit kontroll över staden al-Fashir (el-Fasher) i Darforprovinsen. Bara 15 procent av stadens cirka 250 000 invånare har lyckats fly från staden som varit belägrad i över 500 dagar.
När satellitbilder från al-Fashir började analyseras i slutet av oktober i år blev det tydligt att något mycket allvarligt pågick. Forskarna vid Humanitarian Research Lab (HRL) vid Yale School of Public Health kunde med hjälp av högupplösta satellitbilder identifiera kluster av ljusa objekt på marken med längder mellan en och två meter. De låg på gator, inne på gårdar, utanför sjukhus och längs den jordvall som omger staden. Tillsammans med blodliknande missfärgningar i marken och ett stort antal förstörda fordon tecknade bilderna en bild av omfattande massdödande av civila.
Rapporten publicerades den 31 oktober och går att läsa här i sin helhet
Oberoende bildbevis
Det är inte första gången satellitdata spelar en central roll i dokumentationen av övergrepp. Under krigets första månad i Ukraina 2022 publicerade New York Times och internationella forskare satellitbilder från staden Butja som visade att kroppar fanns på gatorna redan när ryska styrkor fortfarande kontrollerade området. De visuella bevisen användes för att motbevisa ryska påståenden om att massakern skulle vara iscensatt efter reträtten.
I Butja handlade det främst om att identifiera enskilda kroppar längs en väg. I al-Fashir är materialet bredare. Här syns stora grupper av objekt som matchar kroppsdimensioner vid flera platser i staden, märken i marken efter brända kroppar, fordon som blockerar flyktvägar och tecken på så kallade filtreringsprocesser där civila separeras, ofta med fatala konsekvenser för män och pojkar. Tillsammans ger detta en mer detaljerad och omfattande lägesbild än vad som var möjligt tidigare.
Satellitbilderna fungerar som en unik ögonvittnesskildring från platser där inga journalister släpps in och där mobilnätet ofta är utslaget. De gör det möjligt att följa händelser över tid och jämföra bildserier från dag till dag. När forskarna från Yale jämförde satellitbilder tagna av al-Fashir den 26, 27 och 28 oktober såg de hur nya kluster av kroppsliknande objekt tillkom, hur vissa försvann mellan bildtagningarna och hur missfärgningar på marken bleknade. Det gav dem möjlighet att förstå hur dödandet fortsatte och hur kroppar flyttades eller brändes.
I takt med att kommersiella satelliter blir fler och levererar data med högre upplösning växer möjligheterna att dokumentera krigsbrott och humanitära övergrepp i realtid. Där satellitbilder tidigare främst användes för att kartlägga skador på byggnader kan forskare nu identifiera rörelsemönster, blockeringar, massgravar, förstörda flyktkonvojer och enskilda individer på marken. Kombinationen av satellitbilder, videomaterial, vittnesmål och geolokalisering skapar en robust metod för att verifiera händelser och motverka desinformation.
Fallet al-Fashir visar också hur rymddata inte bara används för att fastställa vad som har hänt, utan också hur snabbt det kan ske. När forskarna ser att civila inte längre rör sig ut ur staden, trots att en kvarts miljon människor beräknas ha befunnit sig där före offensiven, blir den avsaknaden av rörelse i sig ett viktigt bevis. Det kan signalera att människor är döda, gömmer sig eller hindras från att fly, vilket i sin tur kan trigga internationella humanitära insatser.
Från Butja till al-Fashir har satellitbilder blivit ett centralt verktyg i dokumentationen av massövergrepp, ofta långt innan oberoende observatörer når fram. Det är ett område där teknikutvecklingen går snabbt och där rymdinfrastruktur gör det möjligt att hålla makthavare ansvariga även i områden som tidigare låg bortom världens insyn.
Läs även vår intervju med Lina Eklund från Lunds universitet som använder satellitdata för att kartlägga hur konflikter påverkar miljön:
