Under de senaste åren har flera upptäckter väckt stor uppståndelse på grund av att de skulle kunna indikera liv utanför jorden. År 2017 var det tal om det mystiska interstellära objektet ”Oumuamua”, och 2021 var det en möjlig upptäckt av gasen fosfin i molnen på Venus.
I båda fallen verkade det möjligt att vi hittat tecken på någon form av utomjordisk biologisk källa. Det talades om att Oumuamua kunde vara ett utomjordiskt rymdskepp på grund av dess märkliga form, och den giftiga gasen fosfin i atmosfären på en stenig planet skulle kunna vara en stark indikation på liv eftersom det produceras av mikrober på jorden.
Dessa är några av de senaste fallen i en lång lista av upptäckter som till en början sett lovande ut. The Convesation har djupdykt i frågan om hur man bevisar att det finns liv i rymden och tittat på en rad exempel. Men även om några av dessa fortfarande är kontroversiella har de i de flesta fallen visat sig ha andra förklaringar, som inte involverar utomjordningar.
Mer nyligen har rymdteleskopet James Webb visat att en exoplanet i stjärnbilden Lejonet har några av de kemiska markörer som på jorden förknippas med levande organismer. Med hjälp av teleskopet har forskare identifierat koldioxid, metan och möjligen även föreningen dimetylsulfid i planetens atmosfär. Men det är vaga indikationer, och vi vet egentligen inte hur exakta dessa resultat är.
Så, hur kan vi vara säkra på att vi har kommit fram till rätt slutsats när vi pratar om liv utanför vår egen planet? Denna fråga är alltid relevant, och kanske särskilt när det rör sig om något så subtilt som förekomsten av en viss gas, eller att en rymdsten ser konstig ut.
Bevis för och emot
Vi hör och läser ofta om möjliga tecken på liv utanför jorden, men ordet ”möjligt” är i denna mening högst flexibelt. Någonting kan vara möjligt och samtidigt vara ytterst osannolikt, och möjliga tecken på liv är ofta, med stor sannolikhet, tecken på något annat.
När det talas om att någonting är möjligt inom vetenskapen för det med sig krav på stringens: att på ett transparent sätt förmedla en grad av förtroende i påståendet som även kan motiveras av bevis. Men att bevisa att något kan ha orsakats av liv är bara en del av processen, nästa steg är att också bevisa att det inte orsakats av någonting annat.
För vissa typer av biosignaturer vet vi att sannolikheten är väldigt liten för att det skulle orsakats av någonting annat än liv, så som exempelvis dinosaurieskelett. Men andra biosignaturer, som till exempel vissa gasblandningar, vet vi mycket mindre om, särskilt om hur de kan uppkomma.
Detta problem kan kallas för ”oupptäckta alternativ”, att vi helt enkelt vet för lite om alternativa källor till fenomenet. Den mängd rigorös forskning som vi människor utfört är trots allt ganska begränsad, och vi känner inte till varje enskild process som skulle kunna producera en viss gas i en atmosfär. Detta ställer till med problem när forskare försöker avgöra om de hittat möjliga tecken på utomjordiskt liv.
En forskargrupp har därför publicerat ett förslag på en ny process som kan användas för att avgöra vad som ses som ett möjligt tecken på liv och inte. I en artikel som publicerats av gruppen Exploring Uncertainty and Risk in Contemporary Astrobiology (EURiCA) föreslår de ett annat sätt att uttrycka graden av förtroende i upptäckter. Detta alternativa tillvägagångssätt kombinerar bevisens kvantitet och kvalitet med graden av konsensus inom fältet. Alltså, hur överens är experterna?
Forskargruppens föreslår att ett särskilt team av experter ska göra en bedömning som inte bara bygger på de vetenskapliga bevisen, utan också på den enighet som finns inom fältet. Det skulle ge oss lite mer att gå på när vi bedömer vad vi menar med ”möjligt” eller inte.
Om bevisen (inklusive möjliga icke-biologiska orsaker) har undersökts grundligt och experterna i hög grad är överens är sannolikheten större att det faktiskt rör sig om bevis på utomjordiskt liv. Om så inte är fallet är sannolikheten istället stor att det dyker upp en annan förklaring i det långa loppet.
Denna alternativa process innebär inte att vi med hundraprocentig säkerhet kommer kunna fastställa att det finns utomjordiskt liv, men vi kan med större säkerhet säga: ”den här gången kan det verkligen vara tal om utomjordingar”.
