Efter att James Webb-teleskopet sändes upp i rymden på juldagen tidigare i år har mycket av observationstiden gått åt till att testa teleskopets kapacitet. Motiven har varit varierade med häpnadsväckande bilder av nebulosor, galaxer och proppfulla bilder av universum.
samt atmosfärsdata från främmande planeter. Hittills har man riktat teleskopet mot kända mål för att lära sig tolka data med hjälp av tidigare erfarenheter och så även i de senaste bilderna. Nu har Webb riktats mot den mest avlägsna stjärnan vi känner till samt exoplaneten HIP 65426 b, båda observerade tidigare med Hubble respektive markbaserade teleskop.
Morgonstjärnan
Hubble observerade tidigare i år något som forskarna trodde var den mest avlägsna stjärnan man tidigare sett. De gav den namnet Earendel, som betyder "morgonstjärna" eller "stigande ljus" på gammal engelska.
Earendel beräknas ligga på ett avstånd av över 27 miljarder ljusår i en galax som kallas Sunrise Arc. Galaxen har i sin tur fått detta namn eftersom dess ljus har sträckts ut i en lång kurva av gravitationen från en galaxhop närmare jorden i vad som kallas för en gravitationslins. Genom att ljuset från den avlägsna galaxen böjs genom rymden runt galaxhopen koncentreras det och gör att vi från jorden kan se det i flera gångers förstorning.
Det som Webb nu kunnat bekräfta är att det faktiskt går att utskilja en specifik stjärna i galaxen och denna blir då den mest avlägsna forskarna någonsin sett. Universums accelererande expansion innebär att ljuset från Earendel tog ungefär 12,8 miljarder år att nå oss, men att stjärnan nu troligen befinner sig ungefär 27,7 miljarder ljusår bort.
