Det regnar stenar hero

Det regnar stenar

Varje år åker miljoner stenbitar från yttre rymden genom jordens atmosfär. Många brinner upp och syns på himlen som ett stjärnfall. Men hur många överlever vägen genom atmosfären och slår i marken?
Meteorkrater
USGS National Map Data Download and Visualization Services.
Krater från ett meteoritnedslag av det större slaget.
Publicerad
2022-09-09
Dela artikel:

Varje år lägger rymdorganisationer världen över stora summor på att övervaka och räkna ut sannolikheten för att stora himlakroppar ska träffa jorden, och det finns idag inga kända asteroider eller kometer som är ett direkt hot mot jorden och vår existens. Det betyder inte att planeten är fredad, tvärtom.

Stenar från rymden som landar på jorden kallas meteoriter. De flesta stenar är väldigt små och relativt få klarar färden genom atmosfären utan att brinna upp.

Vi ska vara glada för vår atmosfär. Data från vår närmaste granne, månen, talar om hur grusigt det är där ute. Månen saknar atmosfär och dess yta träffas av stenar hela tiden. Runt 100 rymdstenar stora som pingisbollar kolliderar med månen varje dag, och var fjärde år träffas månen av större meteoriter som är runt 2,5 meter i diameter. 

Hur många meteoriter når jorden?  

Enligt data från Meteoritical Society kom det in 95 rapporter om meteoriter som fallit till jorden mellan 2007 och 2018. Det innebär 7,9 rapporter i snitt per år. Men det är självklart inte alla fall som rapporteras. Många meteoriter förblir oupptäckta, till exempel på grund av att de faller i havet och sjunker till botten. Runt 71 procent av jordens yta består av hav och 29 procent av land. Stadsområden, där runt 55 procent av människorna bor, täcker endast cirka 0,44 procent av jordytan.  

Astronomen Gonzalo Tancredi från Uruguay har utgått från Meteoritical Societys data och uppskattat antalet meteoriter som når jordens yta till runt 6 100 per år över hela jorden, och bara cirka 1 800 av dessa faller ner över land.

80 miljoner förstörda träd

Enligt Gonzalo Tancredi förväntas lite större stenar, runt tio meter i diameter, komma in i atmosfären ungefär var sjätte till tionde år. Och var 500:e år kan ännu större stenar, som är tillräckligt stora för att generera större skada, nå fram till jorden. Ett exempel är den så kallade Tunguskahändelsen i Ryssland, som skedde år 1908, då 80 miljoner träd förstördes på en yta av 2 000 kvadratmeter på bara några sekunder. Stenar som är ännu större, runt en kilometer breda och som kan göra rejäl skada, förväntas nå jorden ungefär var 300 000 till 500 000 år.

Det låter dramatiskt, men i dag finns det ingen anledning till oro. Forskare har nuförtiden väldigt bra koll på de asteroider som passerar nära jorden och både ESA och NASA jobbar med övervakning av asteroider för att kunna bedöma eventuella risker och åtgärder. Det finns inga kända himlakroppar som är hot mot jorden inom de närmaste 100 åren.

Och riktigt stora kollisioner, som orsakas av asteroider eller kometer med en diameter på 10 kilometer, sker oerhört sällan. Det var en sådan som utrotade dinosaurierna för 66 miljoner år sedan. Tancredi menar att så stora kollisioner förväntas ske en gång på 100 miljoner – 200 miljoner år.

Meteor
NASA/Ron Garan

Meteoroid träffar atmosfären och fångas på bild av besättningen på den internationella rymdstationen.

Skillnad på sten och sten

I rymden kallas mindre himlakroppar meteoroider och är i allmänhet fragment av större stenklumpar, som asteroider eller kometer. Ibland kan de också bestå av små bitar som sprängts loss från planeter eller månar. Till exempel finns mer än 300 kända meteoriter som har sitt ursprung från Mars.

En asteroid består nästan uteslutande av stenigt material medan kometer är en blandning av sten och is. Det är därför kometer får en svans när de passerar nära solen eftersom vätskan från isen ångar bort av värmen.

När meteoroider brinner i atmosfären kallas de i stället för meteorer och syns som ljusstrimmor på himlen, i vanligt tal är det detta som kallas för stjärnfall. De meteorer som lyckas passera atmosfären och nå jordens yta blir till sist meteoriter.

Jorden bombarderas hela tiden med små rymdstenar, men det är sällan de meteorer som syns på himlen går att hitta på marken. I februari 2021 hittade två privatpersoner en 14 kilo tung järnmeteorit i västra Uppland, som tros ha vägt nio ton när den kolliderade med atmosfären. Några månader innan hade den synts på himlen över stora delar av Sverige. Gången detta hände dessförinnan var 1954, då Hökmarksmeteoriten observerades och hittades.

Om du skulle hitta en sten som du misstänker är en meteorit bör du höra av dig till Naturhistoriska Riksmuseet som har en jourhavande geolog på plats. 

Rymdbloggen