Bloggen - Astronomi

Vad vi ser på himlen

Vad ser vi egentligen när vi blickar upp mot himlen en stjärnklar natt?
Vintergatan
Markus Winsa
Ämnen:
´
Publicerad
2022-08-05
Dela artikel:

Vi fick nyligen in en fråga till Rymdstyrelsen om vad vi egentligen ser när vi en stjärnklar natt blickar uppåt och utåt i universum. Frågeställaren var säker på att det band av stjärnor man kan se riktigt mörka nätter är vår galax, Vintergatan, men vad är det då åt andra hållet, är de andra stjärnorna även de våra grannar i galaxen?

Det korta svaret är ja, allt vi normalt ser mer blotta ögat tillhör vår galax Vintergatan. Alla stjärnor, planeter, asteroider och kometer vi kan se befinner sig inuti samma galax som även vi befinner oss i. Det band vi kan se på stjärnhimlen är helt enkelt centrum av vår galax där koncentrationen av stjärnor är större än om vi blickar åt motsatt håll, utåt i rymden.

Bilden överst i artikeln togs av Markus Winsa vid Siljans strand i Garsås, Dalarna. Det är en av vinnarna i Rymdstyrelsens astrofototävling som hölls våren 2021.

Solen, som ju är vår stjärna, har bland annat åtta stora planeter i sin omloppsbana samt miljoner andra objekt (asteroider, kometer, dvärgplaneter etcetera). I väldigt sällsynta fall dyker det upp objekt nära solen som kommer utifrån vårt solsystem och det är det som kallas interstellära objekt. Hittills har bara två sådana kunnat observeras av astronomer på jorden, dessa har fått namnen ’Oumuamua (asteroid) och Borisov (komet).

Vår plats i Vintergatan
ESA/Gaia/DPAC; CC BY-SA 3.0 IGO, CC BY-SA 3.0 IGO

Vi befinner oss här, lite i utkanten av en av Vintergatans många ”armar”.

Konsten att se mer

Om vi väljer att dopa våra ögon en aning med hjälp av en liten kikare kan vi plötsligt se bortom vår galax. Det räcker med en ganska normalstor kikare för att vi ska kunna se Andromedagalaxen. På ett avstånd av 2,5 miljoner ljusår är det vår närmaste granngalax och det är faktiskt så att man kan se Andromeda även utan kikare, men då får man ta sig långt bort från stadens störande ljus.

Tittar vi istället med riktigt stora kikare, eller teleskop, kan vi se väldigt mycket mer. De flesta teleskopen befinner sig på marken, främst på höga berg nära ekvatorn för att de ska ha så lite atmosfär mellan sig och rymden som möjligt. Det här är ett foto av galaxen Messier 83, taget av ett av det europeiska sydobservatoriets (ESO) teleskop som står högt upp i Chiles Atacamaöknen:

Messier 83
ESO

Spiralgalaxen Messier 83.

Galaxen har samma form som Vintergatan men är ungefär 2,5 gånger så liten som vår galax. Den befinner sig 15 miljoner ljusår bort (alltså så långt som ljuset hinner färdas på 15 miljoner år). I galaxen kan man nätt och jämnt utgöra individuella stjärnor eller stjärnhoper (flera stjärnor i samma betraktelsevinkel). Prickarna runt galaxen är antingen andra galaxer längre ut i rymden eller stjärnor i Vintergatan som befinner sig på närmre avstånd än Messier 83.

Det finns inte bara teleskop på marken, man har genom åren även sänt upp ganska många i rymden för att komma bort från jordens störande atmosfär. Hubble är det mest kända och det ligger i omloppsbana runt jorden, ungefär 55 mil ovanför våra huvuden. Hubble observerar universum i framförallt synligt ljus, det vill säga det våra ögon kan se.

Hubble djupfältsbild
Hubble/Saurabh Jha

Den här bilden är tagen med Hubbles djupfältskamera och varje ljusprick är en helt separat galax.

Ett foto plattar ihop rymden och i själva verket befinner sig galaxerna långt ifrån varandra i djupled. I bildens centrum ser allt lite förvrängt ut, det är på grund av ett fenomen som kallas för gravitationslinser, eller tyngdlinser. Ljuset från en galax som befinner sig bakom en annan galax i betraktelsevinkeln böjer sig runt den för oss närmare galaxen på grund av gravitationens påverkan på ljuspartiklarna. Detta fungerar även som ett förstoringsglas med resultatet att vi genom Hubble kan se den bortre galaxen mycket större än utan gravitationslinsen. Det objekt som befinner sig längst bort i den här bilden ligger 9,4 miljarder ljusår från jorden.

Sedan juldagen förra året är även Hubbles ersättare James Webb-teleskopet i rymden. Den 12 juli i år släppte NASA de första bilderna från teleskopet som är mycket mer kraftfullt än Hubble, befinner sig i en bana runt solen på ett avstånd av 1,5 miljoner kilometer från jorden och som dessutom observerar universum i infrarött ljus, en våglängd vi inte kan se med våra ögon men som ger betydligt fler detaljer än bara synligt ljus kan ge.

Webb deep field
NASA/ESA/CSA/STScI

James Webb-teleskopets första djupfältsbild.

En av bilderna som släpptes var också det en djupfälts bild (eller deep field view) av universum. Föreställ dig att du håller ett sandkorn på en armlängds avstånd mot himlen, det du då kan se med hjälp av James Webb-teleskopet i djupled, alltså utåt från jorden, är detta. Varje prick är en galax innehållande miljarder stjärnor och troligtvis ännu fler planeter.

Är inte rymden lite kittlande ändå!