Extremt avlägsen galax fångad på bild hero

Extremt avlägsen galax fångad på bild

Tolv miljarder ljusår från jorden, ett helt ofattbart avstånd, så långt bort ligger galaxen SPT0418-47 som astronomer vid Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) nu lyckats observera. Genom att studera en galax på ett så enormt avstånd kan forskarna få en bättre förståelse för hur galaxer bildats i ett ungt universum.
Extremt avlägsen galax fångad på bild
ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Rizzo et al.
Publicerad
2020-08-14
Dela artikel:

En europeisk forskargrupp kopplade till det Europeiska Sydobservatoriet (ESO) har lyckats studera en extremt avlägsen galax. Detta med hjälp av Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) i den chilenska öknen. Filippo Fraternali vid Kapteyns astronomiska institut vid Groningens universitet i Nederländerna säger i ett pressmeddelande från ESO att:

- Den stora överraskningen var att denna galax är så snarlik närbelägna galaxer i dagens universum, vilket motsäger våra galaxmodeller och tidigare, mindre detaljerade, observationer.

Att se ljus som färdats 12 miljarder år för att nå oss gör att man i praktiken ser universum som det såg ut för 12 miljarder år sedan. Detta var en tid då universum fortfarande knappt hade börjat på förskolan och allt var nytt och spännande. Detta gör det väldigt intressant att observera då man som forskare kan få ledtrådar på hur universum bildats och vilka processer som gör att det idag ser ut som det gör i vår egen galax. En tidigare teori man nu kan ifrågasätta är att ett ungt universum var en turbulent instabil plats då SPT0418-47, som galaxen döpts till, är otippat välstrukturerad. Fransesca Rizzo, forskarstudent vid Max Planckinstitutet för astrofysik i Tyskland, säger i samma pressmeddelande att detta är ett genombrott inom astronomin.

- Detta resultat innebär ett genombrott i förståelsen av galaxernas bildning och visar att strukturer som vi observerar i närbelägna spiralgalaxer och i vår egen Vintergata hade etablerats redan för 12 miljarder år sedan.

För att kunna se den lilla avlägsna galaxen har forskarna dels använt ett av de största tillgängliga teleskopen på marken, men också vad som kallas för tyngdlinsning, eller gravitationell lins. Detta är en optisk effekt som fungerar likt ett kosmiskt förstoringsglas och gör att vi kan se mycket längre än vad som annars vore möjligt. Den gravitationella linsen uppstår när en närbelägen galax ligger mitt emellan oss och ett mer avlägset objekt, vars bild både förvrängs och förstoras av den närbelägna galaxens starka gravitationsfält. Det var Albert Einstein som först la fram teorin om att ljusvågor påverkas och böjs av gravitationsfält i rymden.

Den linsade bilden av galaxen ser ut som en nästan perfekt ring av ljus men genom avancerad datormodellering kunde forskarlaget återskapa den avlägsna galaxens verkliga utseende. SPT0418-47 ser ut som en skiva där massvis av stjärnor roterar kring galaxens centrum. Den ser inte ut att ha några spiralarmar, såsom vår egen Vintergata, men i övrigt är det den mest avlägsna kopian av Vintergatan astronomer hittills lyckats observera.

WebDewey-kategori
×

WebDewey är ett lexikaliskt beskrivande vokabulär, som klassificerar materialet på ett strukturerat sätt. Varje term har ett internationellt gångbart webdewey-nummer och ett svensk termnamn. Läs mer om svenska WebDewey hos Kungliga Biblioteket.

Rymdbloggen