Kometer är inte fulla av håligheter och grottor som forskarna tidigare trott. Tack vare kometstudier, som bland annat Rosetta bidragit till, har forskarna nu lärt sig mer om hur en komet är uppbyggd och ser ut inuti.
Totalt åtta kometer har besökts och studerats av olika rymdfarkoster, en av dem är kometjägaren Rosetta. Tack vare dessa uppdrag har forskarna nu fått en tydlig bild av de grundläggande egenskaperna hos de kosmiska tidskapslar som kometer utgör.
Kometer är kvarlevor från när universum bildades för 4,6 miljarder år sedan. De består av en blandning av stoft och is, och om de vore helt kompakta skulle de vara tyngre än vatten. Men tidigare mätningar har visat att vissa av dem har extremt låga densitet, mycket lägre än is. Den låga densiteten indikerar då att kometer måste vara väldigt porösa, kanske till och med fyllda av stora hål och grottor. Men så är alltså inte fallet. Det kan rymdsonden Rosettas studier av kometen Churyumov-Gerasimenko nu visa. Detta genom mätningar av hur stark gravitation kometen har. En komet med stor massa, alltså väldigt kompakt, har stark gravitation och tvärt om.
Den mest rimliga förklaringen till att kometen har en porös struktur är för att de dammpartiklar som är inblandade i isen är luftiga. Tidigare mätningar av kometer visar nämligen att kometdamm normalt inte är hårt packad, utan snarare väldigt fluffigt.
