Svenska Marina Rantanen är forskare på Esa:s tekniska center Estec i Nederländerna. Just nu jobbar hon med det spännande robotprojektet Meteron (Multipurpose End-To-End Robotic Operations Network). I arbetsgruppen finns även systemingenjören William Carey. Här förklarar han tanken bakom projektet.
Sedan 1998 har forskare utfört experiment på den internationella rymdstationen som en stor och viktig del av rymdforskningen. Vi har gått på månen och snart tar vi oss kanske till Mars. Men frågan är hur framtidens rymdforskning kommer att se ut. Nasa:s experiment med Curiosity, roboten på Mars, är ett exempel på hur vi med hjälp av robotik kan minska behovet av mänsklig närvaro i rymden. Curiosity övervakas och styrs härifrån jorden vilket medför vissa svårigheter.
På ESA pågår sedan 2009 forskningsprojektet Meteron. Målet är att vidareutveckla tillvägagångssättet hur man kan utforska rymden med hjälp av en kombination av människor och robotar. Samtidigt vill man försöka eliminera de problem med långa avstånd som forskarna kan kännas vid ibland vid kommunikationen med Curiosity. I projektet används både ISS och roboten Eurobot.
Bild: Roboten Eurobot är gjord för att förflytta sig och arbeta på en annan planets yta, antingen självständigt eller tillsammans med astronauter. Källa: ESA / ÖWF / P. Santek.
William Carey, systemingenjör på Esa, fortsätter sin beskrivning av projektet Meteron:
- Tanken med Meteron är att ta reda på hur vi kan använda besättningen på en rymdfarkost i omloppsbana kring en himlakropp, till exempel besättningen på ISS, och en robot för att utforska rymden. Man skulle kunna tänka sig att utforska månens baksida med hjälp av en robot som styrs av besättningen på ISS och därigenom få bättre kontakt mellan de två enheterna. Det skulle innebära att vi då kan basera vår forskning på faktiska resultat snarare än magkänsla och gissningar.
Bild: Systemingenjören William Carey (till vänster) och Philippe Schoonejans (till höger) som båda jobbar med robotik på Estec.
Ett av Meteron:s tidigare experiment har lett till en konkret förbättring av den internationella rymdstationen. William Carey fortsätter:
- När vi 2012 genomförde vårt första stora manövrerings- och kommunikationsexperiment, OPSCOM1, upptäckte vi att mängden data vi kunde skicka upp till ISS var mycket begränsad. Ingen hade tänkt på att någon skulle vilja skicka data i den riktningen. Det här är något som just nu håller på att förbättras och snart är bandbredden till stationen betydligt större än den tidigare varit.
