Atacama Starry Nights: Episode I from Babak Tafreshi on Vimeo.
European Southern Observatory (ESO) som driver några av världens mest avancerade jordbaserade teleskop, fyller 50 år den 5 oktober. Därför börjar vi veckan med att presentera det här fantastiska videoklippet om observatoriet i Cerro Paranal, Chile, som är en del av projektet Very Large Telescope.
ESO bildades 1962 som ett samarbete mellan fem europeiska länder, inklusive Sverige, för att skapa ett gemensamt observatorium på södra halvklotet. Sedan dess har ytterligare tio medlemsländer tillkommit, nio i Europa samt Brasilien.
Vi frågade Per Magnusson, astronom på Rymdstyrelsen, om betydelsen av ESO för svenska forskare.
-Under hela min tid som astronom har ESO varit oerhört viktig för svenska astronomer. Det är svårt att göra bra observationer på forskningsfronten i Sverige, med vårt klimat. För riktigt förstklassig astronomi krävs mycket stora teleskopanläggningar, placerade på ett högt berg i torrt och stabilt klimat. Placeringen av ESO:s teleskop på södra halvklotet har också gett svenska forskare tillgång till den södra stjärnhimlen.
Är det inte dyrt och komplicerat för astronomer att resa ända till Sydamerika för att nå teleskopen?
-På 80-talet när jag använde ESO:s teleskop så var det en lång resa, men under en vecka av klara nätter kunde man samla ihop lika många observationer som man i Sverige skulle ha behövt månader för att få ihop. Idag görs observationer allt oftare på distans, så att forskare kan sitta hemma på den egna institutionen och utföra observationerna genom fjärrmanövrering av teleskopen.
Hur var det att åka till ESO som astronom?
-Det var mycket spännande att som ung få komma till en så främmande miljö. Atacamaöknen är en fantastisk plats att få se södra stjärnhimlen för första gången. Vintergatan framträdde på ett helt annat sätt än i Sverige. Dessutom träffade man på forskare från väldigt många olika länder som samlades där.
