Fotoutställning: En svensk kamera på månen

I år är det 50 år sedan den första månlandningen. Den svenska Hasselbladskameran dokumenterade månfärderna i bilder som har fascinerat en hel värld. Nu visas utvalda bilder i utställningen En svensk kamera på månen.
Publicerad
2019-07-19

Det var den 20 juli 1969 som astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin landade på månen. Mellan 1969 och 1972 använde astronauterna Hasselbladskameror för att fotografera och dokumentera sex månfärder.  

Från den 20 juli till den 17 augusti kan du se utställningen En svensk kamera på månen på Brunkebergstorg i Stockholm.

Utställningen är ett samarbete mellan Rymdstyrelsen, Stockholms Stad och Stockholms Kulturfestival. 

Se alla de häftiga bilderna nedan. 

Alt text

Sverige på månen, javisst!

Vilken triumf för Victor Hasselblad (1906-1978)! Han får uppleva att företagets kameror används under hela det storslagna amerikanska månprogrammet. Mycket tack vare den fotointresserade astronauten Wally Schirra, här omgiven av kollegerna Deke Slayton och Gordon Cooper. Schirra tar med sig en Hasselblad 500C under sin första rymdfärd 1962. NASA blir så nöjda med resultatet att kontrakt skrivs med det svenska företaget. Till höger övar astronauten Alan Bean på att ta markprover. Med kamera på magen.

Ladda ner bilden på Alan Bean här.

Alt text

Tittut!

Dave Scott i dörröppningen på moderfarkosten ”Gumdrop” den 6 mars 1969. Han står beredd att assistera sin kollega Russell Schweickart som är åksjuk men ändå utför rymdpromenaden.  Apollo 9 handlar om en serie tester i jordbana av alla månfarkostens funktioner, inklusive landaren, inför det fortsatta rymdprogrammet. 

Ladda ner bilden här. 

Alt text

Äsch, vad många moln

Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins, Apollo 11, är på väg bort från jorden och vill förstås kika ner. Men det är moln överallt så de ser bara glimtar av markytan. Någon av dem tar i alla fall fram kameran när de just har lämnat jordbanan i sin rymdfarkost ”Columbia” (ej att förväxla med senare tiders rymdfärja). Nästa anhalt: ett fjärran exotiskt resmål: månen.

Ladda ner bild här.

Alt text

Jaså, det är så den ser ut

Besättningen i Apollo 8: Frank Borman, James Lovell och William ”Bill” Anders blir julen 1968 de första människorna att se månen på nära håll. Högra delen visar ett område av månens baksida som aldrig syns från jorden, eftersom månen alltid vänder samma sida mot oss. Apollo 8 cirklar tio gånger runt månen, det tas massor av bilder, och alla tre astronauterna läser några strofer ur Bibeln. 

Ladda ner bilden här. 

Alt text

Äntligen min tur!

En kvart efter Neil Armstrongs första steg på månen är det dags för Buzz Aldrin att försiktigt klättra ut från månlandaren, nedför stegen, och bli den andra människan att lämna eviga fotavtryck på vår närmaste himlakropp. Texten på minnesplaketten till höger lyder: ”Here men from planet Earth first set foot upon the Moon, July 1969 A.D. We came in peace for all mankind.”

Ladda ner bilden på Buzz Aldrin här.
Ladda ner bilden på plaketten här.

Alt text

Vart är du på väg, Buzz?

Medan Armstrong samlar markprover är det Aldrins uppgift att placera ut instrument. Här bär han iväg en seismometer och en laser-reflektor som han ställer 19 respektive 14 meter från månlandaren. Reflektorn fungerar än i dag och visar att månen flyttar sig bort från jorden ungefär tre centimeter varje år.

Ladda ner bilden här. 

Alt text

Knepigt det här

I likhet med Armstrong och Aldrin i Apollo 11 har Pete Conrad och Alan Bean i Apollo 12 problem med att få ner flaggstången ordentligt i den oväntat hårda månytan som döljer sig några centimeter under det finkorniga lagret av regolit, ett sotliknande material. Många fotavtryck blir det.

Ladda ner bilden här.

Alt text

Inbjudande eller?

Under årmiljonerna har månen bombarderats med meteorider av alla storlekar. På månen finns varken vind eller vatten (åtminstone inte i flytande form) som eroderar meteorider. Bilden är tagen av Apollo 12 i november 1969. Kratern i förgrunden har namnet Reinhold. Den lite mindre intill heter Reinhold B. Den stora kratern (i bortre delen) är Copernicus. Den har en diameter på 93 km och är 3,8 km djup.

Ladda ner bilden här. 

Alt text

Nu är det gjort!

Fjärde mannen på månen, Alan Bean, Apollo 12, har en lång lista på handleden med arbetsuppgifter efter landningen 19 november 1969. Det är gångavstånd till den obemannade farkosten Surveyor som landat två år tidigare. Efter en jobbig promenad på 150 meter, med de otympliga instrumenten, placerar Bean ut en seismometer, en jonmätare och en magnetometer samt en sändningsstation för överförande av data till jorden. 

Ladda ner bilden här.

Alt text

Jobbet är fixat!

Alan Bean, med svensk kamera på magen, visar sin reskamrat Pete Conrad, synlig i visiret, att han samlat ihop speciella markprover i en särskild behållare. Stor dramatik uppstår när Apollo 12 lyfter från jorden 14 november 1969. Blixten slår ned i raketen och varningslampor blinkar överallt. Men instrumenten överlever och färden kan fortsätta. Några TV-bilder i färg till jorden blir det dock inte från månen. Bean råkar vända TV-kameran mot solen ett ögonblick och så är den förstörd.

Ladda ner bilden här.

Alt text

Blir det bra så här?

Svenskättlingen Buzz Aldrin, givetvis med svenska Hasselblad-kameran på magen, poserar framför månlandaren ”Eagle” (Örnen) den 21 juli 1969. Han har just placerat ut ett instrument som mäter den så kallade solvinden, ett flöde av laddade partiklar som ständigt strömmar ut från solen. 

Ladda ner bilden här. 

Alt text

En gräsklippare på månen?

Naturligtvis inte, det är en seismometer som drivs av solceller, men likheten finns där. Buzz Aldrin har vissa problem med att få den att stå plant, medan Neil Armstrong fotograferar. Den nedre bild till vänster visar laser-reflektorn som är en uppfinning av svenska AGA och tillverkad av dess dotterföretag i Boston. Den högra bilden är från en övning med laser-reflektorn. 

Ladda ner bilden på seismometern här.
Ladda ner bilden på laser-reflektorn här.

Alt text

Vad har vi här då?

Dags för Buzz Aldrin att öppna och tömma förrådet på sidan av månlandaren. Därefter sätta ut diverse instrument på ytan, bland annat en seismometer för att mäta eventuella månbävningar och en reflektor för att med laser kunna mäta det exakta avståndet mellan jorden och månen.

Ladda ner bilden här.

Alt text

Början på hemresan för Apollo 11

Landaren Eagle (”Örnen”), månen och jorden på samma spektakulära bild. Till och med Mars kan svagt skymtas som en pytteliten röd prick till höger om jorden. Mästerfotograf är Michael Collins i ”Columbia” (ej att förväxla med senare tiders rymdfärja). Han gläds oerhört över att se sina reskompisar Neil Armstrong och Buzz Aldrin närma sig för dockning.  Mikes stora fasa är att tvingas återvända ensam till jorden om Neil och Buzz förolyckas på månen. Armstrong bedömer chanserna till 50/50.

Ladda ner bilden här. 

Alt text

En skärva av jorden

Snart dags för landning. Apollo 11 har fulllgjort sitt historiska uppdrag och närmar sig hemplaneten i en fart av nästan 40 000 km/tim. Nu hänger allt på att värmeskölden står emot den enorma hettan vid återinträdet i atmosfären och att fallskärmarna löses ut som de ska några minuter senare. De infällda bilderna visar besättningen, vilkas namn aldrig får glömmas: Neil Armstrong, Buzz Aldrin, Michael Collins.

Ladda ner bilden av jorden här.
Neal Armstrong
Buzz Aldrin
Michael Collins

Alt text

Ramla inte nu

Hoppsan, här gäller det att stå på benen. Annars kan det gå illa. Dave Scott, Apollo 15, jobbar i början av augusti 1971 med att ta borrprover från månen som forskarna på jorden väldigt gärna vill ha. Till höger en del av den utrustningen.  I förgrunden ett instrument som mäter solvinden, laddade partiklar som ständigt strömmar från solen. De tejpliknande banden är kablar som förbinder experimenten med centralenheten.

Ladda ner bilden här.

Alt text

Försiktigt nu!

Gene Cernan, tills vidare sista människan att lämna fotavtryck på månen, promenerar på kanten av den steniga kratern Van Serg i månens höglänta del den 14 december 1972. Apollo 17 är det hittills mest ambitiösa projektet i utforskningen av månen. Cernan och Harrison ”Jack” Schmitt klarar av tre rymdpromenader om sammanlagt 22 timmar. De kör elbil, tar prover och bilder, placerar ut instrument och fraktar hem 110 kilo månstenar och grus.

Ladda ner bilden här. 

Alt text

Ska jag knacka loss en bit?

Harrison ”Jack” Schmitt, fullfjädrad geolog, undersöker en väldig stenbumling under en av sina tre rymdpromenader i december 1972. I förgrunden syns framdelen på den eldrivna månbilen, med plats för två personer, som står kvar i Taurus-Littrow-området för evinnerliga tider. Något för framtida forskare att undersöka och kanske förundras över. Fotograf är Gene Cernan.

Ladda ner bilden här. 

Alt text

Sista resan

Apollo 17 i december 1972 blir sista resan till månen för många årtionden framöver. Moderfarkosten ”America” flygs av Ron Evans, medan hans kolleger Gene Cernan och Harrison ”Jack” Schmitt utforskar månen till fots och med elbil i över tre dygn. Bilden av moderfarkosten ”America” tar Cernan och Schmitt innan månlandare ”Challenger” börjar nedfärden.

Ladda ner bilden här.

Alt text

Svensk teknik på månen

Här har 12 människor strövat omkring med svenska kameror på magen 1969-1972. Alla sex landningsplatserna är på månens framsida, alltid vänd mot jorden. Svensk teknik har besökt månen fler gånger sedan dess. År 2019 lyckas Kina mjuklanda en obemannad farkost, Change´e-4 (nederst till vänster), på baksidan. Med ett svenskt instrument, ASAN, ombord. Nästa bild visar den eldrivna svenskbyggda månsonden Smart-1. Uppskjutning 2003, planerad kraschlandning på månen tre år senare. Den indiska sonden Chandrayaan-1 går in i bana runt månen 2008. Innehåller ett svenskt SARA-instrument från Institutet för rymdfysik. Längst till höger: Hasselblads månkamera.

Ladda ner bilden på månen här.

Textproduktion: Börje Lundberg. Bildkällor: Hasselblad, Nasa, Esa, ISRO, CNSA.