Det tydliga band av stjärnor man kan se på himlen där det är riktigt mörkt kallas för Vintergatsbandet. De syns som ett diffust ljust band som sträcker sig över hela himlen, genom bland annat stjärnbilderna Kusken, Svanen, Cassiopeja, Perseus, och i riktning mot Skytten.
Grotta
Teddy Svenneskog
´
Publicerad
2021-06-02
Dela artikel:

En stjärnklar grotta - Teddy Svenneskog

Bilden är tagen vid Munkkyrkan i Grebbestad, Grottan som ligger vid havet är 11-12 meter djup och är en formation som är kvar från istiden. Utanför ser vi Vintergatsbandet. Man räknar med att det finns 200-400 miljarder stjärnor i Vintergatan. 

Vintergatsbandet är projektionen av Vintergatans huvudplan på himmelssfären – går att se med blotta ögat på en tillräckligt mörk natthimmel, utan alltför stora ljusföroreningar. Projektionen syns som ett diffust ljust band som sträcker sig över hela himlen, genom bland annat stjärnbilderna Kusken, Svanen, Cassiopeja, Perseus, och med centrum i riktning mot Skytten.

Solen, som är en medelålders stjärna kring vilken jorden och de andra planeterna snurrar, befinner sig i den lokala spiralarmen, Orionarmen. 

Läs mer om Vintergatan här

Bildteknisk information

Bilden är en kompositbild och fotografen började fota för cirka ett år sedan.

Förgrunden (grottan) består av tre olika bilder som är ihopsatta till en panorama.  

Kamerainställning: ISO 2500 f4 shutter 1.6" 

Kamera: Sony A7ii

Objektiv: Sony Ziess 24-70 mm 

Himlen består av fem bilder som är fotat med hjälp av en "Startracker" sedan är de stackade på varandra för att minska brus och få fram signalstyrka från vintergatan.

Kamerainställning: ISO 640 f2.8 90"x5. 

Kamera: Sony A7ii fullspektrum modifiering

Objektiv: Tamron 17-29mm

Övrig utrustning: Startracker, Skywatcher Star adventurer. 

Vad är roligast med att fota rymden?

Det roligaste med att fota rymden är att det är utmanade och inte bara att ta en bild! Det ligger många timmar i att lära sig stjärnhimlen och hur den ser ut olika delar utav året. Det är även en underbar känsla att man som "vanlig" människa kan lyckas fota och få uppleva rymden på en viss nivå, det ger en sorts bekräftelse för mig iallafall att " Herregud.. det finns därute på riktigt". 

Tips till andra som vill fota rymden?

Våga dig ut! Jag vet att många kan vara rädda för mörkret, ta med en vän och gör det till ett litet äventyr. Lär känna din utrustning och räkna med att dem första gångerna kanske inte kommer ge dem bästa resultaten. Men genom övning och repeterade så kommer man långt! Tydligen så långt så man kan vinna en fototävling. 

Hur känns det vara en av vinnarna i Rymdstyrelsens första officiella tävling i astrofoto?

Det känns helt otroligt när folk uppskattar det jobb man lägger ner bakom en bild, det är en bekräftelse som gör mig glad. Känner mig verkligen stolt att få vara en del av Rymdstyrelsens utställning!