År 2020 borrade Curiosity ett stenprov på en del av berget Mount Sharp i Gale-kratern, ett område som för miljarder år sedan var täckt av en sjö. Det gjorde att lermineraler bildades, som är särskilt bra på att bevara organiska föreningar. Provet, som fått smeknamnet Mary Anning 3, innehåller fler typer av organiska molekyler än något tidigare Mars-prov.
Analysen gjordes med roverns inbyggda minilabb SAM (Sample Analysis at Mars) och lösningsmedlet TMAH, som binder till större molekyler så att de är lättare att upptäcka och identifiera. Det var första gången tekniken användes på Mars och eftersom Curiosity har två portioner av ämnet ombord var det viktigt att välja rätt plats. Mary Anning 3 var den första.
– Det finns olika sätt att analysera Mars-prover. Här har man använt en variant som går ut på att värma upp molekylerna tillsammans med andra molekyler, vilket gör att man hittat vissa molekyler som man inte sett tidigare. De flesta har hittats tidigare, men det är alltid bra att verifiera på andra sätt, säger Sandra Siljeström, marsforskare och astrobiolog vid RISE Research Institutes of Sweden, som arbetar med ESA:s kommande uppdraget till Mars: ExoMars.
Bland de sju nya molekylerna finns en kväveheterocykel, en ringformad struktur av kol och kväve som anses vara en föregångare till RNA och DNA. En annan är bensotiofen, en svavelbärande molekyl som också hittas i meteoriter. Ingen av dem har tidigare påvisats på Mars.
Curiosity kan dock inte avgöra hur molekylerna kommit till Mars, om det är via geologiska eller biologiska processer.
– Det är ingen indikation på liv, för man vet inte ursprunget av molekylerna. De kan ha bildats på Mars, men också till exempel ha kommit dit via meteoriter. Det är ändå positivt att man hittar molekyler som kan användas till liv. Ju fler sådana man hittar, desto större är sannolikheten att det en gång funnits liv på Mars, säger Sandra Siljeström.
Ledtrådar för Rosalind Franklin
Sandra Siljeström arbetar med ExoMars-projektet och instrumentet MOMA på ESA:s rover Rosalind Franklin. Att Curiosity nu hittat just den här typen av molekyler är relevant för hennes eget arbete.
– Det indikerar att vi också skulle kunna upptäcka dessa molekyler, eftersom vårt instrument är likt SAM. Även metoden påminner om vår, som går ut på att värma upp provet och lägga till en molekyl som binder till exempel kväveinnehållande molekyler och gör dem lättare att detektera, säger Sandra Siljeström.
Rosalind Franklin ska landa på Mars 2030 och undersöka ett område som är äldre än det som Curiosity befunnit sig på. Det innehåller mycket lera, precis det slags material där Curiosity nu gjort sina fynd. Rovern ska dessutom borra betydligt djupare än Curiosity.
– Mars yta bombarderas av strålning eftersom det inte finns någon atmosfär. Ju djupare man kommer, desto mer gynnsamt är det för bevarandet. Förhoppningen är att hitta spår av liv. Inte ett ben från en dinosaurie eller något sådant, utan mönster i kemin som visar att något levande en gång var där, säger Sandra Siljeström.
Lång väg till Mars
Rovern stod färdig redan 2022 men uppsändningen stoppades när samarbetet med Ryssland avbröts efter invasionen av Ukraina. Missionen har därefter återupptagits, bland annat med hjälp av NASA. Det amerikanska bidraget har dock periodvis varit osäkert i samband med budgetdiskussioner, men i mitten av april meddelade NASA att de nu går vidare med sitt bidrag till missionen.
– Det går framåt och planen är att rovern ska skickas upp 2028 och landa 2030, säger Sandra Siljeström.
Sandra Siljeström är också kopplad till NASA:s strövare Perseverance, som sedan 2021 utforskar en helt annan del av Mars: Jezero-kratern. Perseverance har inte heller samma typ av instrument som Curiosity och Rosalind Franklin.
Till skillnad från Curiosity, som har en masspektrometer och kan identifiera specifika molekyler, kan Perseverance konstatera att organiska molekyler finns men inte avgöra vilken typ. Perseverance är också byggd för att samla in och försluta stenprover som ska skickas hem till jorden för analys. Det uppdraget, Mars Sample Return, saknar för tillfället finansiering, men Sandra Siljeströms del av projektet har däremot finansiering.
– Vi fortsätter vårt arbete och utforskar den delen av Mars vi är på. Med våra instrument ombord går det att göra nya upptäckter även utan att proverna når ett jordbaserat labb, säger Sandra Siljeström.
