Europa har länge dominerat marknaden för kommersiella uppsändningar av satelliter.
Med den första uppsändningen 1979 fastställde ESA:s Ariane-program Europas oberoende tillgång till rymden för institutionella, vetenskapliga och kommersiella uppdrag. I takt med att satelliterna blev allt större ersattes Ariane 1 av de kraftfullare versionerna 2, 3 och 4. Från 1996 fungerade Ariane 5 som en av världens främsta raketer för tunga transporter.
Ariane 6 är under utveckling och de första modellerna är planerade att introduceras 2024. Bärraketen har en huvudmotor och en överstegsmotor som båda drivs av flytande väte och syre samt två eller fyra fastbränsleboostrar. Antalet boostrar beror på lastens storlek, där två kan lyfta fem ton medan fyra kan lyfta tio och ett halvt ton till omloppsbana.
Med Ariane 6’s förmåga att återstarta det övre steget i raketen ökar uppsändningskapaciteten. Det stärker Europas oberoende tillgång till rymden, vilket i sin tur främjar Europas program för navigering, jordobservation, vetenskap och säkerhet. När raketen är färdig såklart.
Tidigare i år genomfördes den sista flygningen med Ariane 5, och projektet avslutades. Nu står Europa utan bärraket, och ESA tvingas köpa uppsändningar av exempelvis SpaceX eller Rocket Lab fram till dess att Ariane 6 är redo att lämna jorden.
Omfattande tester
Den 23 november genomfördes en fullskalig repetition av Ariane 6 som förberedelse för raketens första flygning. Ett markteam gick igenom en fullständig nedräkning för uppsändning, följt av en sju minuter lång tändning av huvudraketens motor – precis som om den skulle tändas för en uppstädning till rymden. Under repetitionen tändes dock inte boostersystemet och Ariane 6 stannade kvar på uppsändningsrampen under hela testet, precis som planerat.
Testet, som genomfördes med en testmodell på uppsändningsrampen vid Europas rymdbas i franska Guyana, var den längsta fullständiga körningen hittills för raketens motor Vulcain 2.1. Teamet från Ariane Group, den franska rymdstyrelsen CNES och ESA har nu kört igenom varje steg i raketens flygning förutom att låta raketen lämna jorden.
Det är raketforskning
Att designa och bygga en bärraket är inte enkelt, och sådana projekt dras nästan alltid med förseningar och fördyrningar. I det näst senaste testet upptäcktes ett fel i hydrauliken, som riskerade att ytterligare försena raketen. Efter att allt genomgåtts och åtgärdarts kunde det senaste fulla testet av raketen göras, nästa är planerat för december.
Utvecklingen och bygget av Ariane 6 beslutades redan år 2014. Nästa år, tio år senare, väntas den första raketen lyfta mot rymden.
Det svenska bidraget
Sverige har länge tagit del i arbetet med Ariane-raketerna, och svenska företag har bidragit med komponenter sedan Ariene-1.
Företaget GKN Aerospace ansvarar både för produktutveckling och serieproduktion av munstycken och turbiner till Europas raketmotorer. Produktionen av delsystem till Ariane 5 löpte fram till i år, och parallellt med detta har de deltagit i utvecklingsprojektet för Ariane 6. Deras verkstad för Ariane 6 byggdes upp under 2018 och serieproduktionen inleddes redan 2019 i Trollhättan.
GKN ansvarar för flera kritiska delsystem i utvecklingen av Ariane 6, bland annat samtliga turbiner. GKN:s arbete omfattar utveckling och produktion av turbiner till överstegsmotorn Vinci samt fortsatt produktion till huvudmotorn Vulcain 2.1.
Motorn Vulcain 2.1 är en vidareutveckling av Vulcain 2, som gjorde Ariane 5 till Europas hittills mest framgångsrika uppsändningssystem, och uppgraderingen har en förenklad och billigare design.
Turbinen tillverkas genom additiv tillverkning, där antalet komponenter reduceras från drygt hundra till endast två. Under utveckling har fokus även legat på viktminskning, reducerad utvecklingstid och ledtid samt utvärdering av metanens inverkan som drivmedel.
