Under den 25 dagar långa flygningen reste besättningsmodulen Orion bortom månen och tillbaka till jorden. Uppdraget var den första testflygningen inom det nya månprogrammet Artemis, och det primära målet var att noggrant testa raketen Space Launch System (SLS) och Orions integrerade system innan det är dags för en bemannad flygning.
Ombord på farkosten fanns två testdockor vid namn Helga och Zohar. De är en del av det så kallade Motroshka AstroRad Radiation Experiment (MARE), och är utrustade med strålningsmätare för att undersöka risken för förhöjd strålning under flygningar i yttre rymden. Dockan Zohar bar också en strålskyddsväst för att avgöra möjligheten att minska exponeringen under framtida bemannade uppdrag.
Dockornas strålningsmätare kommer att avlägsnas vid Kennedy Space Center. Själva dockorna ska sedan skickas vidare till ett team vid German Space Agency för vidare analys.
Artemis I och Orion sändes upp ombord på SLS från Kennedy’s Launch Complex 39B den 16 november förra året. Under flygningen reste Orion längre än någon annan rymdfarkost byggd för bemannade resor gjort tidigare, vilket banar väg för fortsatt mänsklig utforskning av yttre rymden.
Utifrån erfarenheterna från Artemis I ska nu Artemis II fortsätta att testa funktionaliteten under ett besättningsuppdrag, som är planerat till maj 2024. Farkosten kommer då att följa en något annorlunda bana, men ska även den göra en förbiflygning av månen.
Artemis III, som för närvarande planeras till 2025, ska ta människor till månens yta för första gången på mer än 50 år. NASA kommer att skapa historia genom att skicka de första människorna att utforska regionen nära månens sydpol.
Under uppdraget kommer även den första kvinnan och den första icke-vita personen att landa på månen. Målet är att i förlängningen etablera en hållbar bas för fortsatt utforskning av månen.
