Den 13 februari i år sändes Jessica Meir upp som befälhavare för SpaceX Crew-12 från Cape Canaveral tillsammans med Jack Hathaway (NASA), Sophie Adenot (ESA) och Andrej Fedjajev (Roscosmos). I slutet av juli tog hon dessutom över befälet för hela rymdstationen och ledde besättningen på Expedition 75.
Uppdraget går nu mot sitt slut. Den nya besättningen har klivit ombord på ISS, och Meir och hennes kollegor har gjort en överlämning så att forskningen kan fortsätta sömlöst.
Den 7 oktober är det därför dags för Crew-12 att gå ombord på sin Crew Dragon-kapsel och återvända till jorden. Landningen är planerad till den 8 oktober i Stilla havet utanför Kaliforniens kust.
Efter snart åtta månader i rymden ser befälhavare Jessica Meir fram emot att komma hem.
– Det jag ser mest fram emot är att få träffa min tre och ett halvt år gamla dotter. Det är de nära och kära man saknar mest, sa Jessica Meir under en pressträff med NASA i september.
Ändå lämnar hon rymden med dubbla känslor.
– Jag ser fram emot att se naturen igen, känna brisen mot ansiktet och vinden som susar i löven, och att få uppleva allt det vi inte har här uppe. Men jag kommer verkligen, verkligen att sakna att vara tyngdlös hela tiden och de otroliga vyerna vi har.
För Jessica Meir var det inte första gången i rymden. Redan 2019 reste hon till ISS för en 205 dagar lång vistelse. Då blev hon historisk genom den första rymdpromenaden med enbart kvinnor. Jessica, som har svenskt medborgarskap tack vare att hennes mamma kommer från Västerås, blev också den första svenska kvinnan i rymden och den andra svensken efter Christer Fuglesang.
Ett eureka-ögonblick i rymden
Under det här uppdraget har hon hunnit med hela fyra rymdpromenader, i mars, juni, augusti och september. Då har hon tillsammans med astronautkollegor bland annat förberett stationen för nya solpaneler och bytt ut en handledsled på den trasiga robotarmen Canadarm2.
Den sista rymdpromenaden gjorde Jessica Meir tillsammans med ESA-astronauten Sophie Adenot. Under den nästan sju timmar långa vistelsen utanför rymdstationen installerade de bland annat en ny reflektor som hjälper dockande farkoster att navigera.
Under den fick hon också för första gången åka med på en robotarm, samma som hon varit med och reparerat tidigare. För henne blev det en riktig höjdpunkt.
– Mitt största eureka-ögonblick kom när jag var längst ut på armen. Ibland kunde jag inte se någon del av rymdstationen, inte armen och inte ens mina egna fötter under mig. Jag kände att jag bara svävade där ovanför jorden, sa Jessica Meir.
Det blev den sjätte rymdpromenaden med enbart kvinnor, nästan sju år efter Meirs första.
Forskning på egna kroppen
Mellan rymdpromenaderna har Meir och hennes kollegor genomfört en rad olika forskningsprojekt. En stor del handlar om experiment på astronauterna själva för att studera rymdfärdens effekter på kroppen.
Jessica Meir har till exempel lämnat blodprov för forskning om den benförlust som uppstår i rymden och som liknar benskörhet på jorden, en sjukdom som drabbar fler än 200 miljoner människor. Hennes vener i hals, axel och ben har undersökts, liksom hennes hjärtaktivitet. Dessutom har ögonen kontrollerats för att mäta hur mikrogravitationen påverkar näthinnan, hornhinnan och linsen.
Hon har också filmat sina träningspass för studien Standard Measures, som följer astronauternas hälsa och prestation före, under och efter en resa. I september genomförde hon dessutom en simulerad månlandning från stationen, för att se hur tyngdlösheten påverkar hjärnan när man styr en farkost.
Brosk, stamceller och nya behandlingar
Som biolog tyckte hon att det var särskilt spännande med experimenten i stationens handskbox, en sluten arbetsbox med inbyggda handskar, där prover kan hanteras utan att flyta ut i tyngdlösheten. Ett av dem handlade om neobrosk, odlad broskvävnad som på sikt skulle kunna användas för att reparera broskskador.
– Vi kan faktiskt studera och förstå den processen bättre här uppe, eftersom man på jorden alltid har gravitationen närvarande. I mikrogravitation kan man direkt mäta effekterna av spänning och spänningen hjälper brosket att bildas bättre, sa Jessica Meir vid NASAs pressträff.
För de miljoner människor som har broskskador skulle rymdodlad vävnad kunna bli ett behandlingsalternativ som inte kräver att man transplanterar brosk från en annan del av kroppen.
Hon har också blandat levande broskceller med tryckbart biobläck och skrivit ut vävnad i en bioskrivare, en teknik som på sikt kan laga skador och behandla sjukdomar. Dessutom har hon forskat på blodets koagulering och på nya behandlingar mot cancer.
Ett annat experiment handlade om stamceller, som odlades ombord på stationen.
– Tidigare experiment har visat att stamcellerna delar sig längre och mer kontinuerligt i mikrogravitation än på jorden. Om det blir kostnadseffektivt skulle vi kunna producera stamceller här uppe för riktade behandlingar på jorden, sa hon.
Listan på experiment kan göras lång och forskningen rör också mer än människokroppen, till exempel fysik och materialvetenskap. Meir har bland annat arbetat med Cold Atom Lab, en utrustning som kyler och fångar ultrakalla atomer så att de kan studeras längre. På sikt kan det bidra till att kvantteknik kan användas i bland annat solceller och elektronik.
Forskning för längre resor i rymden
En del av forskningen handlar om att klara längre resor, mot månen och Mars. Besättningen har bland annat testat att 3D-printa metalldelar och att framställa dropp ombord, så att framtida besättningar kan tillverka det de behöver långt från jorden. Meir testade själv att göra koksaltlösning av stationens vatten.
Efter fyra rymdpromenader och många forskningstimmar är Jessica Meirs andra rymdresa snart till ända. Att resa till rymden är en dröm hon burit med sig sedan barnsben, ända sedan hon som femåring i hemstaden Caribou i Maine i USA bestämde sig för att bli astronaut.
Innan hon valdes ut av NASA 2013 var hon marinbiolog. Hon har en doktorsexamen i marinbiologi, en master i rymdstudier och en kandidat i biologi, och forskade om hur djur klarar extrema miljöer, som dykande kejsarpingviner i Antarktis och stripgäss som flyger över Himalaya.
Nu är hon snart hemma igen, efter sin andra resa till rymden och sju rymdpromenader i karriären. Bland NASA:s alla kvinnliga astronauter är det bara två som gjort fler.
