Sedan några år tillbaka har det varit känt att Sverige planerar en militär närvaro i rymden i form av egna satelliter och redan 2024 sändes den första svenska militära testsatelliten upp från Vanderberg basen i Kalifornien, USA. Kommunikationssatelliten GNA-3, som opereras av Försvarsmakten.
I januari kunde Regeringen bekräfta att man ökar tempot för uppbyggnaden av Försvarsmaktens rymdverksamhet genom att satsa 1,3 miljarder kronor på att bygga upp en nationell satellitförmåga. FMV gick ut med att man tecknat avtal med leverantörerna Planet Labs och ICEYE avseende rymdsystem och tjänster och under 2026 kommer de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till Försvarsmakten. Detta följdes sedan upp med att FMV i mars kunde presentera att man tecknat avtal med SSC Space för etablering av satellituppsändningsförmåga från svensk mark vid bolagets rymdbas Esrange utanför Kiruna. Under tiden för utvecklingen av Esrange kommer satelliterna inom det militära rymdprogrammet sändas upp från rymdbaser i USA med hjälp av kommersiella aktörer.
Bakgrunden till att satellitprogrammet snabbas på är i huvudsak det försämrade säkerhetsläget i Europa, men även medlemskapet i Nato innebär högre krav på de svenska förmågorna.
– Våra egna satelliter blir en viktig pusselbit för att Sverige ska ha så heltäckande förmågor som möjligt. Data från rymdbaserade sensorer kompletterar den information som vi får från ubåtar, flygplan och markbaserad spaning, säger flottiljamiral Anders Sundeman, Försvarsmaktens rymdchef sedan september förra året.
Han betonar att det svenska Nato-medlemskapet innebär att det potentiella operationsområdet för det svenska försvaret ökar. Sverige har nu ett behov av att kunna övervaka delar av militäralliansens yttre gränser, vilket betyder ett större område än tidigare.
– Vi behöver förstås kunna upptäcka fientliga långdistansvapen så tidigt som möjligt. Samtidigt får våra egna vapensystem allt längre räckvidd, vilket kräver att vi måste kunna förse dem med korrekta måldata.
Det är lätt att tro att Nato-medlemskapet innebär att det svenska behovet av egna satelliter blir mindre eftersom vi får tillgång till satellitdata från andra medlemsländer. Men så ser inte verkligheten ut, förklarar Anders Sundeman:
– Vi är med i en försvarsallians, men varje medlem har ansvar för sitt eget territorium. Att vi nu får en resurs som vi kontrollerar helt själva ger oss en starkare och bredare förmåga som kompletterar den information vi får från våra allierade och partners, liksom från kommersiella aktörer.
– Det är viktigt att komma ihåg att Nato som organisation inte har några egna satelliter, utan att det är medlemsstaternas resurser som vi ställer till varandras förfogande. När Sverige nu satsar på egna satelliter så innebär det att vi kan bidra till Nato-ländernas samlade sensorförmåga, säger Anders Sundeman och fortsätter:
– Många andra länder inom alliansen bygger för närvarande upp motsvarande satellitförmågor. Sammantaget skapar det en gemensam kraft och motståndskraft som gör oss mindre sårbara.
Redan i år kommer alltså de första satelliterna att placeras i sina banor i rymden. Och inom en tvåårsperiod ska samtliga de tiotal satelliter som planeras vara på plats.
– De nya satelliterna kommer att vara operativa nästan omedelbart efter endast en kort intrimningsperiod. Det innebär att vi kommer att få tillgång till data från våra egna satelliter redan i år. Mängden information kommer sedan att öka successivt i takt med att fler satelliter är på plats i sina banor, berättar Anders Sundeman.
En av flera förklaringar till att det svenska militära satellitprogrammet har kunnat tidigareläggas med hela fyra år är erfarenheterna från testsatelliterna Gna-3 och Bifrost som sköts upp 2024 och 2025. Utöver dessa erfarenheter pekar Anders Sundeman även på ett snabbfotat och effektivt samarbete mellan flera olika myndigheter som en förklaring till att starten för satellitprogrammet kan inledas redan i år.
I takt med att satelliterna med i huvudsak militära syften blir allt fler i omloppsbanor runt jorden utvecklar framför allt stormakterna metoder för att störa eller rentav förstöra motståndarnas satelliter. Anders Sundeman är noga med att förtydliga att de svenska satelliternas uppgift enbart är spaning och att de inte är utrustade med några offensiva förmågor gentemot andra länders satelliter.
– Men självklart är vi medvetna om den utveckling som pågår och därför är vår ambition att våra satelliter ska vara så robusta, stabila och svåra att störa som det är möjligt. Kvantiteten, att vi skjuter upp ett tiotal satelliter, skapar i sig själv en motståndskraft, liksom det faktum att vi samarbetar med en rad allierade länder som kan förse varandra med satellitdata, säger Försvarsmaktens rymdchef Anders Sundeman avslutningsvis.
