När Odin sändes upp den 20 februari 2001 var satelliten konstruerad för en planerad livslängd på två år. Ett kvarts sekel senare är den fortfarande operativ och levererar vetenskapliga data som används av forskare världen över. Med över 135 000 varv runt jorden har Odin blivit ett av de mest långlivade och betydelsefulla forskningsuppdragen i svensk rymdhistoria.
Det som gör Odin unik är att den kombinerar två vetenskapliga uppdrag i samma satellit. Dels observationer av stjärnbildning och molekyler i rymden, dels mätningar av jordens övre atmosfär med särskilt fokus på ozonskiktet. Genom instrumentet OSIRIS har Odin under åren samlat in mer än 3,5 miljoner atmosfärsprofiler, vilket har gjort det möjligt att följa långsiktiga förändringar i stratosfärens kemi.
Data från Odin har använts i 472 vetenskapliga publikationer och bidragit till 37 vetenskapliga upptäckter publicerade i internationella tidskrifter som Nature och Science. Forskningen har bland annat gett ny kunskap om ozonlagrets utveckling över både Arktis och Antarktis, om hur stora vulkanutbrott påverkar atmosfären och om hur skogsbränder och klimatförändringar samverkar i stratosfären.
Under de senaste åren har Odin bland annat använts för att studera konsekvenserna av vulkanutbrottet Hunga Tonga 2022, som visade sig ha en global påverkan på atmosfärens sammansättning och temperatur. Satellitens långa tidsserier har också gjort det möjligt att identifiera tecken på ozonåterhämtning i den övre stratosfären, ett viktigt underlag för att följa effekterna av internationella miljöavtal som Montrealprotokollet.
Odin är ett svenskt initiativ i samarbete med Kanada, Finland och Frankrike, och sedan 2007 ingår uppdraget i ESA:s Third Party Mission-program. Totalt har 1 392 forskare från 348 institutioner i 33 länder använt Odins data i sin forskning, vilket gör satelliten till en etablerad del av den globala forskningsinfrastrukturen inom atmosfärskemi och klimatvetenskap.
Att Odin fortfarande levererar vetenskapligt värdefulla mätningar efter 25 år i rymden är ett tydligt exempel på hur investeringar i rymden kan bidra med kunskap långt bortom den ursprungliga planeringen och hur svensk rymdverksamhet fortsätter att spela en viktig roll i internationell forskning.
