Vågor drivs av vind och är som starkast under stormar. Men det största hotet mot våra kuster kommer ofta inte från själva stormen, utan från svallvågor som kan färdas långt bort från stormens öga och ändå föra med sig kraftig energi.
Dessa vågor sprider sig över hela havet. Genom att titta på deras egenskaper, till exempel vågperioden, alltså tiden mellan vågtopparna, kan vi förstå hur stor och kraftig stormen är. Ett exempel visar på att om vågperioden är 20 sekunder betyder det att en stor våg kommer var 20:e sekund.
ESA:s Climate Change Initiative använder satellitdata för vågor
För att få ny kunskap om storm- och svallvågor har ett forskarteam, med stöd från ESA:s Climate Change Initiative (CCI), kombinerat data från den nya fransk-amerikanska satelliten SWOT med CCI:s projekt Sea State, som har samlat mätningar ända sedan 1991. Denna databas innehåller information från flera satelliter, bland annat SARAL, Jason-3, Copernicus Sentinel-3A och -3B, Copernicus Sentinel-6 Michael Freilich, CryoSat och CFOSAT.
Resultatet visar att tidigare uppskattningar av energiinnehållet i långa havsvågor har varit felaktiga. Det visar sig att det är de dominerande stormvågorna, inte de långa svallen som är synliga för ögat, som bär med sig den största mängden energi.
Stormen Eddie fungerar som ett exempel
Under stormen Eddie i december 2024 uppmätte satelliten SWOT (Surface Water and Ocean Topography) vågor på över 19 meter. Det är ungefär lika högt som ett sexvåningshus. Men det mest fascinerande är inte bara vågornas storlek, utan deras resa: svallen färdades över 24 000 kilometer, från Nordvästra Stilla havet hela vägen till tropiska Atlanten.
Denna insikt är avgörande att förstå hur vågorna påverkar våra kuster. Satelliterna har alltså inte bara gett oss en ny förståelse för havets dynamik, utan också ett verktyg för att skydda kustnära samhällen.
Modeller visar att de högsta vågorna under de senaste 34 åren inträffade i januari 2014, när Atlantstormen Hercules skapade vågor på 23 meter. Dessa vågor orsakade stora skador från Marocko till Irland. Genom att jämföra och testa numeriska vågmodeller under extrema förhållanden kan man nu bättre beräkna hur mycket energi som finns i de vågor som faktiskt når våra kuster. Det innebär att vi kan bygga mer robust infrastruktur och förbereda oss bättre inför framtida stormar, även för de stormar som aldrig når land.
