När järnklumpen från yttre rymden föll in i atmosfären lös den upp himmelen och uppmärksammades av hundratals personer på marken. Boliden, vilket är benämningen för en extra ljusstark meteor, fångades även på bild av Swedish Allsky Meteor Network vilket gjorde att Eric Stempels, astronom på Uppsala universitet, kunde räkna ut var det troligaste nedslagsområdet kunde vara.
En jakt tog fart efter meteoriten och till slut gjorde geologerna Anders Zetterqvist och Andreas Forsberg det unika fyndet. Nedslaget var det första konstaterade meteoritnedslaget i Sverige på drygt 60 år och speciellt unikt då meteoriten kunde hittas så tätt inpå nedslaget. En järnmeteorit rostar nämligen snabbt när den hamnar på jorden vilket gör den svårare att studera.
Zetterqvist och Forsberg överlämnade stenen till Naturhistoriska riksmuseet som tog emot den med stort intresse, men kort därefter inleddes en juridisk strid om äganderätten. Markägaren Johan Benzelstierna von Engeström menade att meteoriten borde ses som en del av hans fastighet. Geologerna hävdade istället att de hade rätt till stenen som upphittare. Därmed inleddes en process som skulle gå genom både tingsrätt och hovrätt innan den till sist nådde Högsta domstolen.
Domstolarna oense
Uppsala tingsrätt gav först geologerna rätt. Meteoriten betraktades som lös egendom, alltså inte en del av fastigheten, och skulle därför tillhöra upphittarna.
Svea hovrätt gjorde däremot en annan bedömning. Eftersom meteoriten innehöll samma mineraler som berggrunden och det saknades särskild lagstiftning om meteoriter, menade hovrätten att den skulle ses som fast egendom. Därmed ansågs den tillhöra markägaren.
Högsta domstolen sätter punkt
När målet nu slutligen prövades i Högsta domstolen blev avgörandet tydligt. Domstolen konstaterade att det inte finns någon särskild lagstiftning om meteoriter och att de därför måste bedömas utifrån reglerna om fast och lös egendom.
En meteorit är, till skillnad från vanliga stenar i marken, unik. Både till sitt ursprung och sina egenskaper. Den anses därför som utgångspunkt vara lös egendom. Endast om den blir en integrerad del av jorden kan den räknas som fast egendom, menar Högsta domstolen. I det här fallet ansågs meteoriten inte ha blivit en del av marken. Därmed slog Högsta domstolen fast att den tillhörde geologerna som hittade den.
Ett principiellt viktigt avgörande
Fallet har följts noga av både lantbrukare, forskare och jurister. Frågan är viktig då den påverkar markägares rättigheter, medan forskarsamhället sett ett intresse i att meteoriter kan göras tillgängliga för vetenskapen.
Nicklas Vabi, verksjurist på Rymdstyrelsen, menar att domen nu ger mer tydlighet för potentiellt framtida fall.
– Domen är prejudicerande och ger vägledning för hur man ska bedöma vem som är ägare till en meteorit. I det här fallet bedömdes upphittarna vara ägare men det finns situationer då det istället är fastighetsägaren. Till exempel om det har gått en viss tid sedan meteoritfallet så kan den ha blivit en integrerad del av fastigheten och tillhöra fastighetsägaren. En meteorit som föll för hundra år sedan är svårt för en upphittare att kunna göra anspråk på skulle jag säga.
Enligt Nicklas Vabi skulle en eventuell meteoritlag som fastslog vad som gäller för alla fall av meteoritfynd kunna göra framtida tvister lättare att lösa, men en prejudicerande dom från Högsta domstolen fyller också samma funktion.
Det finns idag inte någon skyldighet att rapportera meteoritfynd enligt svensk lag, men man bör alltid ta kontakt med markägaren innan man tar något med sig för att undvika rättstvister.
– Om en upphittare är att anse som ägare, vilket beror på omständigheterna i det enskilda fallet, kan denne sedan disponera fyndet bäst denne vill, säger Nicklas Vabi.
Det finns dock fynd från rymden som tydligt inte tillfaller upphittaren. Ett sådant exempel är rymdskrot.
– Frågan om rymdskrot regleras på annat sätt, främst genom FN-konventioner. Rymdskrot och satellitdelar har vidare som regel en ägare, om än att det kan vara svårt att identifiera, vilket gör att det är en helt annan rättslig utgångspunkt än vad gäller meteoriter från rymden, som ju saknar ägare.
Meteoritens potentiella försäljningsvärde har i olika medier uppskattats till uppemot 600 000 kronor, beroende på kvalitet, storlek, och marknadsläge. Pengarna har dock inte varit drivkraften för någon part då både markägaren och upphittarna sagt att de vill att meteoriten ska visas upp på museum.
Vi på Rymdstyrelsen hoppas nu snart kunna se meteoriten på Naturhistoriska riksmuseet. Meteoriten kan bidra till forskningen om solsystemets och jordens tidiga historia och dessutom fungera som en inspirationskälla för fler att bli intresserade av rymden och vår plats i universum.
