Ballongflygningarna som genomfördes vid den svenska rymdbasen Esrange är en del av infrastrukturprojektet Hemera, inom det europeiska programmet Horisont 2020. Projektet koordineras av franska rymdstyrelsen CNES.
Totalt har fyra flygningar genomförts på Esrange av CNES under augusti, med start den 13 augusti. Ombord på de stratosfäriska ballongerna fanns hela 17 olika instrument, som använts för att mäta förekomsten av koldioxid, kolmonoxid, metan och andra växthusgaser i olika nivåer i atmosfären. Syftet med mätningarna är att ta reda på hur klimatförändringarna har påverkat jordsystemet och koldioxidcykeln.
– Den senaste IPCC-rapporten (FN:s klimatrapport, reds. anm.) har påmint oss alla om allvaret i situationen. Mätningar av växthusgaser i atmosfären förblir komplexa och kräver samarbete mellan forskare och rymdorganisationer. I det här projektet används en 60 år gammal teknik för att mäta förekomsten av växthusgaser med hjälp av stratosfäriska ballonger som förser forskarna med viktiga data, säger Laurence Monnoyer-Smith, direktör för hållbar utveckling och prestanda på CNES.
Tekniken för stratosfäriska ballonger har använts i över 60 år och flygningarna kräver särskild expertis som inkluderar noggranna beräkningar för hur ballongen ska styras beroende på vindens riktning på marken. Väl i luften kan flygningen spåras från marken med hjälp av geolokaliseringsinstrument. En flygning varar vanligtvis 5–10 timmar.
Mätningar med stratosfärsballonger är nödvändiga för att forskningen inom många områden, särskilt för att studera förändringarna i klimatet. Forskarna vid CNES framhåller att de själva är angelägna om att inte bidra till ett förvärrande av klimatförändringarna genom stratosfärsflygningarna. Den franska rymdorganisationen försöker därför minska alla komponenter som bidrar till utsläpp av växthusgaser och arbeta med återvunnet material i så hög utsträckning som möjligt.
Med på ballongflygningen den 16-17 augusti fanns även ett svenskt instrument från Institutet för rymdfysik, IRF. Instrumentet bestod av kameror som användes för att studera nattlysande moln på drygt 30 kilometers höjd i atmosfären.
Nattlysande moln består av mycket små iskristaller som bildats runt stoftpartiklar. Även dessa observationer har en tydlig klimatkoppling. Genom att studera de nattlysande molnen vill forskarna ta reda på om det finns en ökad aktivitet i molnen, vilket skulle kunna bero på klimatförändringar i jordens atmosfär.
