När solsystemet bildades för ungefär 4,5 miljarder år sedan var jorden inte mer än en boll av flytande lava. Varm och inte särskilt trevlig att vistas på. Under de första årmiljonerna svalnade lavan sakta av och i takt med det bildades jordens första atmosfär bestående av 97 procent koldioxid (CO2) och 3 procent kväve (N2). Precis som våra närmaste grannplaneter har det än idag.
Detta har forskare i Zürich kunna bekräfta genom att skapa små minijordar i laboratoriemiljö. Genom att hetta upp en vanlig typ av lavasten med laser till flytande form och sedan låta dem snabbt svalna medan de befunnit sig konstgjorda atmosfärer av olika sammansättningar, har man lyckats återskapa jorden som den var sammansatt för miljarder år sedan. Detta har man sedan kunnat bekräfta genom jämförelser av urgamla stenprov från den tidiga, riktiga, jorden. Genom experimenten kan forskarna alltså slå fast att nästan inget skiljer sig från våra grannplaneter, vi bär på samma DNA. Men vad är det då som gör att jorden idag sprudlar av liv medan Mars och Venus har det betydligt kämpigare? Jo, vatten och det faktum att jordens position till solen gjort att den varken kokat bort (som på Venus) eller frusit fast i polarområdena (som på Mars).
Under tiden Venus, jorden och Mars svalnade av i takt med att solen lugnade ner sig under solsystemets första miljarder år bildades vatten. Syremolekyler, som är universums tredje mest förekommande grundämne, bands till väte, som är ännu vanligare än syre, och skapade hav på de unga planeterna.
Venus hav kokade sannolikt bort ganska omgående på grund av planetens närhet till solen och på Mars var förhållande tvärtom, här frös vattnet troligtvis på planetens poler. På jorden däremot lyckades vattnet stanna kvar. Här är det varken för varmt eller för kallt för vatten att hålla sig flytande på planetens yta. Jorden befinner sig i den så kallade guldlockzonen, ett perfekt avstånd för en planet till sin stjärna för att förutsättningar för liv ska infinna sig.
Forskarna skriver i sin artikel att den långvariga närvaron av ytvatten på jorden är nyckeln till den efterföljande utvecklingen av vår atmosfär.
De misstänker att detta hav av saltvatten sög upp koldioxid från den unga atmosfären, vilket gjorde att vår planets tektoniska plattor kunde deponera det i jordskorpan och manteln. Jordens massa och perfekta läge från solen tillät vår planet att behålla flytande vatten tillräckligt länge för att förändra hela atmosfären. Det var detta som banade väg för en syrerik atmosfär som i sin tur till sist födde liv.
