Vårt solsystem rymmer förmodligen flera miljarder kometer. En
del är intressantare än andra att studera, och bara ett fåtal är
praktiskt möjliga att jaga ikapp med en rymdsond. Tricket är att hitta
en komet som passerar jorden tillräckligt ofta, som inte rör sig för
fort, och som inte kommit för nära solens värmande strålar under sina
fyra och en halv miljarder långa existens.
Grundidén med Rosettaprojektet var att den europeiska rymdstyrelsen
ESA ville placera en rymdsond i omloppsbana runt en komet och sätta en
landare på dess kärna. Men vilken komet skulle man sikta på när det
finns miljarder av dem? Valet styrdes av flera faktorer, både praktiska
och vetenskapliga. Den komet som ingenjörerna på ESA:s rymdkontroll i
Darmstadt till slut valde ut, skulle tvunget behöva uppfylla ett antal
grundläggande kriterier för att bli aktuell:
Den måste vara känd och förutsägbar.
Att jaga ikapp en komet kräver en mycket noggrann planering. Det
bygger bland annat på att man i förväg kan identifiera en punkt i rymden
där sondens bana skär kometens i exakt rätt ögonblick. För att lyckas
med det måste man i förväg känna till den utvalda kometens bana. Detta
var en förutsättning som raskt minskade antalet lämpliga kandidater för
Rosetta-projektet. Trots att astronomer tror att det kan finnas flera
miljarder kometer i vårt solsystem, så har man bara kunnat observera
några tusen, och lyckat beräkna banan hos ännu färre. De kometer som är
lättast att studera och förutsäga rörelsen hos, är de som ligger i en
bana där ett varv runt solen inte tar allt för många år att fullborda.
Den får inte vara för snabb
För att Rosettas uppdrag skulle bli praktiskt och ekonomiskt
genomförbart, var man också tvungen att hitta en komet som inte rörde
sig för snabbt i sin bana. En för snabb komet skulle innebära att det
gick åt alldeles för mycket bränsle för att jaga ikapp den. Ju längre ut
i solsystemet en komet når i sin bana, desto mer accelererar den på sin
väg in mot solen igen. Det innebar att en lämplig kandidat tvunget
skulle bli en komet vars bana inte heller sträckte sig för långt ut från
solen.
Den måste passera lagom nära solen.
Att skicka en rymdsond till en komet är dyrt. Rosetta-projektet
beräknades i förväg kosta runt en miljard euro att genomföra. För att
göra resan värd pengarna var man tvungen att hitta en komet som var
tillräckligt intressant att undersöka, ur ett vetenskapligt perspektiv.
Ett tredje viktigt kriterium blev därför att utse en komet som snurrade
fram på lagom avstånd från solen. Här fanns två aspekter:
Å ena sidan ville man ha en komet som under någon del av sin
bana rörde sig genom de inre, varmare delarna av solsystem. Det är här
de flesta kometer är som mest aktiv, och bara här som solens strålar kan
få kometens djupfrysta kärna att börja smälta på ytan och förångas. Det
i sin tur, är en förutsättning för att kunna studera koman, den flyktiga atmosfär av stoft och gaser som bildar kometens enorma svans.
Å andra sidan ville man inte ha en komet som gick för
nära solen i sin bana. Ett av Rosettas uppdrag är att studera de
urbeståndsdelar, som i vissa kometer lämnats i princip oförändrade sedan
vårt solsystems födelse. En komet som under sin livstid passerat för
nära solen många gånger, riskerar att ha påverkats så mycket i sin
sammansättning att den inte längre bär på den ”jungfrulighet” som
Rosetta-projektets forskare söker efter.
Bara ett femtiotal kometer uppfyllde grundkraven
Allt detta innebar att Rosettaprojektets planerare i praktiken bara
hade ett femtiotal kometer att välja mellan. I princip alla tillhörde Jupiterfamiljen,
en grupp kometer som har en omloppsbana på mindre än tjugo år, och som
inte rör sig i mer än dryga 100 000 kilometer i timmen när det går som
snabbast.
Från början var det en helt annan komet, 46P/ Wirtanen, som
utsågs till mål för Rosettas uppdrag. Uppskjutningsdatumet var satt till
den 13 januari 2003 och allt var klart för start. På grund av
allvarliga problem med bärraketen Ariane 5 blev dock Rosetta kvar på
marken, och chansen att nå den förstvalda kometen for förbi. I och med
det fick ESA:s rymdingenjörer börja se sig om efter en värdig ersättare:
Ganska snabbt kom man fram till den nu aktuella kometen
67P/Churyumov-Gerasimenko.
