Rosettas resa – viktiga datum och händelser:
1993 - Europeiska rymdstyrelsen ESA fattar beslut om
att bygga en rymdsond som ska lägga sig i omloppsbana runt en komet och
sätta ner en landare på dess kärna. Sonden döps till Rosetta. Namnet
lånas från den över tvåtusen år gamla stenplatta som i början av
1800-talet gav arkeologer nyckeln till att tyda de egyptiska
hieroglyferna.
1996 – De forskningsinstrument som ska åka med Rosetta börjar byggas., inklusive de två svenska.
13 januari 2003 – Uppsändningen av Rosetta får
avblåsas på grund av fel på bärraketen Ariane 5. Konsekvensen blir att
man missar tidsfönstret för att skicka sonden till kometen 46P/Wirtanen
som var det första valet. ESA får börja leta efter en ny komet. Den
något större 67P/Churyumov-Gerasimenko utses som nästa lämpliga mål.
26 februari 2004 – Uppsändningen av Rosetta skjuts upp ett dygn på grund av dåligt väder vid raketbasen i Kourou i Franska Guyana.
27 februari 2004 – Problem med bärraketen Ariane 5
försenar uppskjutningen igen. En bit av raketens värmeisolering har
lossnat och måste ersättas. Hela raketen måste rullas tillbaka in i
monteringshallen. Arbetet beräknas ta flera dagar. Om inte
uppskjutningen sker inom tre veckor missar Rosetta också chansen att nå
kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko.
2 mars 2004 – Uppsändningen lyckas. Rosetta ger sig iväg i en egen bana runt solen.
4 mars 2005 – Rosetta gör sin första förbiflygning
ovanför jorden och passerar i 38 000 km/timmen på över 1900 km höjd. Med
teleskop går sonden att se som en framrusande ljusprick på himlen.
25 februari 2007 – Rosetta passerar förbi planeten Mars.
13 november 2007 - Jorden passeras för andra gången.
5 september 2008 – Rosetta passerar förbi asteroiden 2867 Šteins
på sin väg genom asteroidbältet utanför Mars. På som närmast 800
kilometers avstånd rusar man förbi i 31 000 kilometer i timmen. Flera av
Rosettas instrument hinner ta bilder och göra analyser av asteroidens
yta och sammansättning.
13 november 2009 – Jorden passeras för tredje gången.
10 juli 2010 – Under sin andra passage genom asteroidbältet utanför Mars passerar Rosetta nära asteroiden 21 Lutetia. Även den här gången hinner flera av rymdsondens instrument ta bilder och göra analyser
8 juni 2011– Rosetta har nått så långt ut från solen
att dess solpaneler inte kan försörja alla instrument med el. För att
spara energi försätter rymdkontrollen i tyska Darmstadt Rosetta i dvala.
Nästan alla datorer och instrument ombord släcks ner. Den lilla el som
solpanelerna kan utvinna går åt till att hålla igång klockan som ska
väcka datorerna igen, och till att hålla rumstemperatur runt farkostens
känsliga instrument. Temperaturen på sondens yta kan sjunka till
tvåhundra minusgrader.
3 oktober 2012- Rosetta når den sitt längsta avstånd
från solen. På 794 miljoner kilometers avstånd från solen börjar
rymdsondens bana åter dala in mot solsystemet mitt igen. I och med det
kommer man knappt två år senare nå en punkt där Rosettas väg i princip
sammanfaller med kometens bana.
20 januari 2014 – Rosetta är tillräckligt nära solen
igen för att försörja alla sina instrument med el. Sondens inbyggda
väckarklocka ringer klockan elva svensk tid. Signalen väcker datorerna
ombord och får dem bland annat att upprätta kommunikationen med jorden
igen. Rosetta befinner sig nio miljoner kilometer bakom kometen.
Mars 2014 – Forskarlagen som ansvarar för de olika
instrumenten ombord börjar testa att allt fungerar efter den långa
dvalan. Om oturen varit framme kan till exempel problem med
uppvärmningen, damm eller mikrometeoriter ha förstört viktiga delar av
sonden.
Maj 2014 – Rosetta har bara två miljoner kilometer
fram till kometen. Rymdkontrollen i Darmstadt gör de relativt små
korrigeringar av hastigheten som behövs för att få sonden att lägga sig
exakt i samma bana som 67P/Churyumov-Gerasimenko. Man närmar sig nu
kometen i promenadtakt, med ungefär fyra kilometer i timmen. Första
bilderna av 67P/Churyumov-Gerasimenko ska tas och skickas hem till
jorden.
Augusti 2014 – Rosetta är ikapp kometen
67P/Churyumov-Gerasimenko. Avståndet till solen är 675 miljoner
kilometer, tre gånger längre ut än jordens bana. Tack vare att
rymdsonden håller i princip samma hastighet som kometen så kan den gå in
i omloppsbana runt dess kärna. Men gravitationskraften som håller den
kvar är svag, eftersom kometkärnan bara är fyra kilometer i diameter.
Det faktum att kometen är på väg mot solen skapar också ett ständigt
”utblås” från dess kärna, eftersom värmen gör att isen i den börjar
smälta och förångas. Detta gör att Rosetta ibland får använda sina
styrraketer för att hålla sig kvar runt kometen.
November 2014 – Rosettas instrument har analyserat
kometen i flera månader, bland annat för att hitta en lämplig
landningsplats på dess kärna. Den diskmaskinsstora landaren Philae
skickas ner och förankrar sig med en harpun som hindrar den från att
studsa ut i rymden igen. De tio instrumenten ombord på landaren börjar
dokumentera och analysera kometkärnans yttre och inre. Målsättningen är
att Philae ska fungera i minst en vecka.
Tidigt 2015 - Kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och
Rosetta har nått så långt in i solsystemet att värmen från solen fått
utblåset av förångade gaser från kometkärnan att öka så mycket att
Rosetta inte kan hålla sig kvar i omloppsbana längre. Sonden får övergå
till att göra korta förbiflygningar med hjälp av sina styrraketer.
Precis när denna övergång måste ske går inte att veta på förhand,
eftersom kometer är oberäkneliga objekt. Bränslet beräknas räcka till
minst femton passager av kometen.
Augusti 2015 – Kometen når sitt Perihelium, det vill säga den punkt då den är som närmast solen i sin bana, vilket är något längre ut än jordens bana.
December 2015 – Rosetta har nått slutet på sitt
ursprungliga uppdrag. Om tillräckligt mycket teknik fortfarande
fungerar, och om man har bränsle kvar, kan ESA besluta sig för att
förlänga projektet. Vad Rosetta ska göra i så fall är inte officiellt
beslutat. Bland förslagen finns att stanna så nära kometkärnan så länge
det går, att flyga sonden in i kometens gassvans, eller att krascha den
mot kometkärnans yta.
