Den första rymdfarkosten som passerade en komet var ICE, the International Cometary Explorer, som for förbi kometen Giacobini-Zinner i september 1985. ICE hade sänts upp redan i augusti 1978 (under annat namn) för att studera hur jordens magnetfält påverkas av solvinden. Efter avslutat uppdrag insåg man att den skulle vara utmärkt för att göra samma jobb vid en komet och kunde därför dirigeras om i sin bana för att fara förbi Giacobini-Zinner.
Halleys komet är en av de ljusstarkaste kometer som man observerat från jorden. Skriftliga källor visar att den studerats av människor sedan 200-talet f. Kr, och att den har en omloppstid runt solen på sjuttiosex år. Senast den flög förbi jorden var i mars 1986, då inte mindre än sex rymdsonder skickades upp för att studera den: Två japanska, två sovjetiska, en amerikansk och en europeisk. Närmast kom den europiska sonden Giotto, som passerade Halleys komet, som minst på 600 kilometers avstånd. Under tio minuter hann sondens kameror ta flera bilder. Information om kometens uppbyggnad samlades också in med hjälp av masspektrometrar, magnetometrar, stoftanalysatorer och andra instrument som fanns med ombord. Det kan jämföras med Rosetta, som ska snurra runt Churyumov-Gerasimenko i ett och ett halvt år, på mellan fem och tjugofem kilometers höjd.
Den 10 juli 1992 flög rymdsonden Giotto även förbi Grigg-Skjellerups komet på, som närmast 200 kilometers avstånd. Under de få minuter som kometen var inom räckvidd för sondens instrument hann den samla in information om dess magnetfält och hur solvinden och kometen påverkade varandra. Några bilder lyckades den inte ta.
Den 21 september 2001 flög den amerikanska sonden Deep Space 1 förbi kometen Borrelly på stort avstånd från solen och kunde bland annat ta detaljerade bilder av kärnan.
I januari 2004 flög den amerikanska rymdsonden Stardust förbi kometen Wild 2, som upptäckts av astronomer i slutet av sjuttiotalet. Sondens kameror tog sjuttiotvå bilder på kometens yta och flög rakt igenom dess svans, där en sorts håv ombord samlade upp partiklar. Två år senare, den 14 januari 2006, passerade sonden jorden, där det insamlade kometstoftet släpptes ner på jorden i en specialbyggd kapsel, som landade med fallskärm i Utah. Kometstoftet har sedan dess analyserats av mer än etthundrafemtio forskarlag världen över.
Den enda komet som astronomerna haft riktig närkontakt med tidigare är Tempel 1. I juli 2005 passerades den av den amerikanska rymdsonden Deep Impact, som släppte av en liten nedslagskropp, som fick kraschlanda i 37 000 kilometer i timmen mot kometens kärna. Syftet var att låta modersonden, som bromsats in och gjort en undanmanöver, ta bilder av nedslaget och analysera innehållet i det stoftmoln som kastade upp vid kollisionen. Bilder togs också på den över hundra meter vida, och trettio meter djupa krater som bildades. Flera andra teleskop och satelliter tog också bilder av nedslaget, däribland Hubbleteleskopet och rymdsonden Rosetta.
· Efter att ha tagit bilder av nedslaget på kometen Tempel 1, fick rymdsonden Deep Impact uppdraget att fortsätta sin resa genom solsystemet. Drygt fem år senare, i november 2010 passerade den även kometen Hartley 2, som närmast på 700 kilometers avstånd.
